SJ, SJ gamle vän hoppas att du lever än

 

Min pappa jobbade på SJ, han var nog både stins och senare i livet ansvarig på godsavdelnngen. Detta innebar att hela familjen åkte tåg väldigt förmånligt. Jag tror att jag själv åkte gratis till och med det året jag var arton år. Jag var anvundsjuk på Lisa och Marie som skulle lifta till Stockholm medan jag själv skulle åka tåg. Mamma och pappa tyckte att det var säkrare och dessutom gratis. Tråkigt och ospännande tyckte jag, men fann mig.

 

Tåget har alltid varit något positivt för mig. Vi gjorde resor med familjen när jag var barn, mamma hade alltid med härliga matsäckar och pappa såg till att vi  gjorde den obligatoriska tågpromenaden, genom alla vagnar och kanske hälsade på hos lokföraren. Genom pappas jobb fick vi också hyra banvaktarstugoo i fjällen längs stambanan och via SJ hade vi också tillgång till fjällresor och semesteranläggningar. Tåget var liksom den tidens internet, coolt att resa med och coolt att jobba med, och som anställd hade man fina förmåner.

 

Som tonåring bar tog tåget oss ut i Europa med tågluffarkortet. Tåget, billigt, folkligt och med tiden kom också miljöargumentet allt starkare. Nu verkar det som att staten underlåtit att underhålla järnvägen, kanske de senaste trettio åren, vad vet jag? 1862 öppnades Västra stambanan, den som dottern Klara och barnbarnet Ebbe blev fast på på nyårsdagen i år. SJ bolagiserades 2001 som jag förstår det och många av våra resor mellan Umeå och Stockholm eller Göteborg har skett med Vy. Där har vi ofta mötts av smutsiga kupéer och toaletter. SJ är inte långt bättre; 2024 sägs vara rekord i förseningar. Att tåg blir försenade kan som i fallet ovan ha naturliga förklaringar; en massiv pansaris på elledningarna. Vad som är så illa är nonchalansen mot resenärerna. Om tåget blir stående fyra och en halv timme bör man kanske se till att leverera kaffe, mat och se till att toaletterna fungerar. Man bör också informera resenärerna om vad som händer och varför och vilka alternativa resmöjligheter det finns. 

 

Vi såg fram emot att Klara och Ebbe skulle komma upp till oss och fira alternativ jul, umgår med syskon och kusiner. De blev, som skrivet ovan fast i Skövde, som tur var fanns Klaras faster och farbror där, som hämtade, gav mat, bäddade säng, gav frukost och tröst och skjutsade så småningom tillbaka till stationen och tåget tillbaka till Göteborg. Under tiden höll både Klara och pappa Per på att söka resealternativ till Umeå, senare på kvällen, morgonen, eller dagen därpå, flyg, buss eller hyrbil. NEJ, vrålade jag, inte hyrbil, ensam i snöovädret med en treåring! Hela nyaårsdagen var som ett kaostillstånd. Vi kastades hit och dit i hopp och förtvivlan och Klara gjorde sitt bästa för att dämpa Ebbes förväntningar att komma till kusinerna i Umeå. Jag försökte chatta med kundservice och skrev som en galning, tusen frågor, och nästan svordomar men fick inga svar, ingen reaktion alls, förutom en gång då det stod att jag hade typ könummer 348. Det var kanske då någon gång som jag messade VK:s nyhetstips, och de hakade på. 2025 började riktigt skitdåligt! Men mellan varven tröstade vi oss och varandra, det är ingen sjukdom, inget krig, just här för oss.

 

 

Biljetter är nu bokade till nästa helg och nyårsdagens kaos har inte stillat sig, hur ska det gå då? Snö och is hör till det svenska klimatet, fortfarande trots klimatförändringarna, så det bör man ha strategier för. Vi som har vår dotter och vårt barnbarn i Göteborg kommer alltid att vara beoende av att tågen går. Det är med sorg och viss uppgivenhet vi konstaterat att nattågen mellan Umeå och Göteborg har slutat gå. Dålig lönsamhet och som jag ser det, extremt dålig politik. En politik som satsar på billig bensin, mer flyg och mer avdrag för privatbilism. Men vi, igen, behöver tåget och nu precis har jag bokat liggvagn för mig och Per den 23 januari då vi ska gå på filmfestival och vara med Klara och Ebbe och andra släktingar. Det blir till att byta tåg i Stockholm tidigt i ottan på nerresan och sent på kvällen på hemvägen. Det går an för oss men betydligt värre om man resen ensam med ett litet barn. 

 

Människor behöver kunna resa för att hälsa på vänner och släktingar. Det ska inte behöva vara en lönsam trafik, staten måste gå in och prioritera.  Sverige måste satsa på en hållbar järnväg för alla och för miljöns skull.