Flykt från galenskaperna i världen till blekt 60-tal

En skiss från ett av pappas foton från min barndom på 60-talet
 
Pensionärslivet är fantastiskt, särkilt dessa vackra, vintervita februaridagar. Skidspåren här intill är magiska och solen glittrar orangerött på tallarnas stammar. Jag åker skidor, simmar, cyklar till ateljén, läser, vädrar kläderna i garderoben och på kvällarna tittar jag igenom pappas gamla diabilder och blir nostalgisk. Det är dammigt och relativt osorterat i lådorna. Mammas och pappas bekantas barns studentfirande, högtidsdagar med massor av okända människor ( de första kategorierna sorterar jag ut och slänger) men så kommer guldkornen; bilder på oss syskon, badandes, i svampskogen, på semester och kalas. Det är badbilderna jag är på jakt efter, för att ha som förebilder till akvareller. Jag sorterar också bort naturbilder, turistvyer såsom statyer, slott och djur på zoo. Behöver minska och centrera samlingen så kan jag samla bröderna för gemensam visning någon gång.
 
Det är härligt att fly in i en lycklig barndom, med ljudet av projektorn och doften av gammalt damm. Allt skulle bara bli bättre. Nog söker jag spår efter mammas och pappas kommande skilsmässa, men bilderna visar ändå på ett härligt, gemensamt liv och jag som priviligerad syster, mellanbarn med en äldre och en yngre bror på semester med tåg och bil, med picknick och frottébadrockar.
 
Den tuffaste stunden på dagen är, den i och för sig långa frukosten. Vi har tid att läsa både VK och DN, Per läser också Göteborgs Posten, och vi lyssnar på nyheter och kultur på radion. Men det är just det, det helt galna som sker i världen nu, det helt obegripliga och inte bara ett utan ett helt batteri av galenskaper. Mest är det Trump, Putin och såklart Netanyahu och Hamas. 
 
Trump har visst bestämt (han tycker väldigt mycket om att bestämma många saker, ofta motsägelsefulla), eller han har utfärdat en order mot de så kallade DEI-programmen, som arbetar för mångfald, rättvisa och inkludering. Detta innebär bland annat att mängder av böcker tas bort från biblioteken om de på något sätt tar upp sådana ämnen som kan kopplas till DEI. Ett galet exempel nu är att Julianne Moores bok Freckleface strawberry ska granskas om den ska få finnas kvar på bibliotekt för skolbarn på amerikanska militärbaser. Boken handlar om en flicka som känner sig utanför på grund av sina fräknar men genom historien växer hon och lär sig acceptera sig själv och inser att alla är olika och att det typ är bra. Jag föreställer mig en grupp personer som ska läsa en hel massa barnböcker, lägga pannorna i djupa veck och diskutera och fundera på om böckerna på något sätt kan stötta barns självkänsla på väg in i ungdom och vuxenliv och i så fall besluta om att förbjuda dom. Förbjud! Och absolut inget om rasism, feminism, jämlikhet eller gud bevare oss HBTQ.
 
Alltså detta är ju bara en fis i rymden av allt. Putin och Trump som ska förhandla om en eventuell fred i Ukraina. Helt miljökatastrofala beslut kring bensin, olja och energi. Gaza som semesterparadis för dem som har råd och så vår svenska politik; Jimmy Åkesson som klackar i eget bo och applåderar JD Vance utskällning av Europa.
 
Nä, har vi tagit oss igenom frukostens nyhetsflöde och överlevt så kan man försöka förtränga det och börja leva- Det ljuva pensionärslivet.
 
Igag har jag gått med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. En förening för människor som är övertygade om att konflikter kan lösas utan våld och att krig kan förebyggas. So help me God!