Första veckan som pensionär

Mer tid i ateljén för att öva, här efter förebild i handbok i akvarellmålning. Färgen blommar där den inte ska och blommorna blommar inte som de borde
 
Det verkar lovande. Som en frihet, som ett lugn. Inte stressa, inte passa tider, nattsudda om jag vill och styra helt över tiden. Dess värre mer tid för att ta del av allt fler galna nyheter som sveriges regering .är orsak till:  Slopat stöd till kollektivtrafik och cykel, slopad bonus till elbilar, slopad bonus till elbussar, sänkt järnvägsunderhåll, sänkt skatt på bensin och diesel, sänkt flygskatt, stöd till regionala flygplatser, miljardsatsning på flyg i vårbudgeten och behållet och iutökat reseavdrag för dem som kör bil till jobbet. Minus 12,7 miljarder från miljöarbete och plus ca 22,8 miljarder till belastande satsningar. Källa Klimatgranskaren. Jag kan känna att jag borde göra något, påverka, göra skillnad, något mer än att om två år rösta på ett bätre alternativ.
 
Men just nu, denna vecka och kommande, vill jag, kan jag, fokusera på hur det känns att vara pensionär. Vad kan jag använda tiden och energin till, förutom att försöka hålla kroppen igång och vara i ateljén. 
 
Ateljén är nog det allra bästa som hänt, det är helt underbart. Och nu har vi också besämt att vi ska åka till Stockholm i november, vi fyra som har ateljé Terra. Vi har idag bokat Airbnb och tåg för att gå på museer och utsätllningar ett par november dagar. I eftermiddag har vi också haft ett "drink and draw" med döttrar med kompisar. Fullfart i ateljén med Sannas lilla Ilse som ett favoritmotiv trots att det är svårt att fånga en baby i rörelse, också svårt med propotiornerna.
 
En akvarell från Ottsjö på vår väg mot Hållfjället
 
Sanna med finaste modellen, lilla Ilse