Sista veckan innan PENSION

 

 Vindarna viner och varslar om höst. Nya vanor, nya rutiner och kanske kommer september att kunna avnjutas lite mer än brukligt som lärare, då annars alla kurser ska igång och alla nya elever tas om hand.

Fyra dagar kvar! Av ett 40-årigt arbetsliv som bild- och medielärare. Nog är det märkligt! 

Min första tjänst hade jag på Odenskolan, på Mellösaslätten utanför Örebro. Flyttade dit utan att känna en käft och tyckte nog att kollegorna var lite gamla och mossiga. Eleverna kallade mig Norrland och jag bröt arm med dem för att få respekt. Satt hellre ute i korridorerna och tecknade av eleverna än satt och drack kaffe i lärarrummet. Ganska omogen. Ung och stark och litade kanske inte på att mina förberedelser och kunskaper skulle räcka för att få dem att lyssna och gilla mig. Mitt i blekaste november träffade jag Per i Göteborg och fick bråttom att hitta nytt jobb närmare kärleken. Det blev ett vikariat i Lerum för så småningom älskade kollegan Ditte som skulle vara barnledig. Vi fick sedan jobba ihop ett par år, hade fantastiska lektioner och idéer och vi har fortfarande kontakt. Då jobbade jag både i Lerum och Floda, åkte spårvagn och pendeltåg från lägenheten i Majorna i Göteborg. Kommer med fasa ihåg pendlandet i ett regnigt januari, stressen i Nordstan och trängseln med regnfuktiga resenärer på spårvagnen.

 

Mitt intresse för mediepedagogik var väckt sedan länge och när en tjänst som bildlärare med tillvalsämnet media  utlystes på Nygårdsskolan i Billdal var jag snabb att söka. Där blev jag nog i två år bara, men två bra år trots fullt ös med två små barn hemmavid.

 

Jag trodde nog att jag var en sådan HOPPJERKA som skulle byta och hela tiden leta efter något nytt, mer intressant och bättre. Men efter att jag i juli 1994 fick tjänst som medielärare på det då nystartade medieprogrammet i Umeå har jag inte hittat något mer intressant eller bättre. Jag pluggade Medie- och kommunikationsvetenskap i två omgångar och tänkte, men aldrig seriöst, på att fortsätta med en akademisk karriär. Ämnet fångade mig totalt men bara utifrån hur jag skulle kunna jobba med det med mina elever. Jag tyckte också att det var svårt och tråkigt att läsa och skriva akademiska texter, PUH!

 

I något sammanhang fick jag tips om att söka rektorsutbildning, kanske utifrån mitt engagemang i Medieprogrammets utformning. Men jag vill vara en del av gänget, en del av arbetslaget. Får mardrömmar av att tänka mig att sätta lön på medarbetarna och motivera den, eller sitta i skolledarkonferenser eller jobba med lagar och paragrafer. HUGALIGEN. Nej, som tjuren Ferdinand har jag trivts bäst under min korkek, nej, jag menar med mina kollegor på Estetik och media men även de andra inriktingarna bild, dans och teater, som vi samarbetat med.

 

Nästa vecka är jag ( som väl egentligen bara nyss passerat 37 år, eller) PENSIONÄR. Jag tror att det ska bli skönt och intressant. Jag känner mig förväntansfull och nyfiken på hur det kommer att kännas. Vilka möjligheter som öppnas. Lite som en luftballong på väg att sakta lämna marken känns det. Som en frihet. Det enda smolket i glädjebägaren är att man rent statisktiskt har mindre tid kvar att leva. 

 

Jag har ju ateljén och det känns helt underbart. Mitt framtida brottande med akvarellfärger känns både utmanande, skitsvårt men också spännande. Kanske lägger jag om till akrylfärger men jag ska verkligen, verkligen ge det en chans. Min ambition är också att fortsätta skriva som Mamma Media. Detta kan vara mitt 1095:e inlägg. Borde jag heta Mormor Media? Nej, det funkar inte alls. Jag har läsare men jag vet inte riktigt vilka ni är. Jo, kanske Carina, Lena, Frida, Susanne, Julia och ja, en dag kom en gammal grundskolekompis, Glenn, fram till mig på COOP vid mejeridisken. Han tittade på mig och sa: - Du är jäkligt bra på att rita av dig själv, hur kroppen ser ut och så! Så himla kul! Ja, där stod jag klart igenkänd  med min stela, raka rygg och min långa strama hals som jag fick böja för att  leta efter youghurt eller nåt. Tänk om du är kvar bland mina läsare? Kram i så fall. Hör gärna av er om ni vill att jag ska skriva och om det är något särskilt. Funkar ju bra på messenger och på Facebook. Kram alla!!!

 

Läs om varför bloggen heter Mamma Media här från 18 oktober 2010. Hela texten i länken: Mera mat och kluven identitet

 

Delar av texten: I denna blogg så testar jag alltså hur det är att blogga. Jag söker efter en bloggidentitet som mest ska bygga på min roll som bild- och medielärare. Begreppet Mamma Media stötte jag på för första gången 1991 i en skrift från Våldsskildringsrådet författad av Karin Stigbrand, Mediekunskap i skolan. Hon redogör för en antologi från UNESCO där en rad författare diskuterar behovet av mediekunskap i skolan och förhållandet mellan medierna och skolan. De båda institutionerna medierna och skolan jämförs som konkurrerande stormakter i barns och ungdomars liv. Pappa skola som är en ålderdomlig värld som helt styrs av sina egna principer och Mamma media som  alltid finns tillhands med tröst och näring, där barnen får veta allt om vuxenlivet innan de fyllt sju år.