Vardagslyx som kompensation

 

Det är en isande kall april med kastvindar som blåser bort allt hopp om sol och vår där man fryser trots vindtäta täckbyxor och varm jacka. Modereportagen föreställer vackra människor med halvkorta byxor, nakna vrister i ljusa, kanske kritvita sneakers eller sandaler. Här slirar vi kring i vinterns samlade grushögar och försöker undvika de fortfarande livsfarliga isfläckarna. Svarta, grova skor, vinterdäck på cykeln, sadelskydd och huvva, huvva, huvva!

 

Har man väl bott i södra Sverige, ja, som jag, i sydväst, som i Göteborg, så glömmer kroppen det inte. Där finns för alltid en längtan efter vitsippsbackar och ett glittrande västhav i en tidig vår. Å andra sidan, när jag bodde där, saknade jag, så att det gjorde ont i kropp och själ, de vita vidderna, en riktig vinter med skidåkning och självaste Norrland och inte minst Umeå, staden som har fått pris som mest HBTQ-vänlig, som har kultur på nära håll och en sjukt skön befolkning. 

 

I avsaknad av solvarm vår njuter jag av en ovanligt vacker bukett tulpaner med både vide och gröna kvistar. Det är vardagslyx.