Jag har haft så sjuuuuukt mycket både på jobbet och hemma med flytten så det är mycket som har fått stå tillbaka. Bloggandet nästan helt och hållet, förutom korta ogenomtänkta uppdateringar. Tecknandet också totalt still förutom några #enteckningomdagen från sportlovet i Puerto de Mogan. I fjol startade jag ju Midgårdsskolans konstförening med buller och bång och härlig final med konstlotteriet innan jul. Nu har den där konstföreningen anfallit mig i nacken och ryggen när jag cyklat hem från jobbet. Det är oftast då, i kombination med trötthet, hunger och kissnödighet, kanske också halka och motvind, som de där ogjorda sakerna attackerar. Aj, som faan! varför skulle jag hitta på nåt sånt? varför ska man dra på sig att styra en konstförening? Så idiotiskt! Ska man ge upp, liksom upp som en sol, ner som en pannkaka? det blir ju nesligt, nästan skamligt. Nä, den skammen fixar jag inte, inte det nederlaget. Så, nu blir det utskick och intresseanmälan så får vi se hur det går.

 

 

Vi vaknar till ett varmt men lite mulet Puerto de Mogan, ovissa om vårt våra väskor kan vara. Vi går till Spar och köper frukost, tandborstar, tandkräm, ansiktskräm och solskydd. Därefter solhatt, keps, shorts, linne och sandaler. Vi hoppas o h förväntar oss att Norweigian betalar.

 

 

I väntan på bagaget sitter jag en stund på takterrassen och bestämmer mig för att utmana mitt tecknande, och hoppas börja på en period med #enteckningomdagen

 

 

När vi sitter vid en av våra favoritrestauranger, Casito Mediterraneo, så dyker hon upp, chauffören med våra väskor. Så himla gött.

Efter intensiva veckor med flyttbestyr kändes det grymt skönt att dra iväg till Gran Canaria och Puerto de Mogan i morse med en genomtänkt packad resväska ordentligt incheckad till slutdestinationen. Vi är lite brända sen höstens Berlinresa då vi var utan vårr bagage i tre dygn.