Förbanna inte mörkret-tänd ljus

Krigets vansinne. Kriget mot människorna och kriget mot själva vårt livsrum, vår jord, vår planet. Våra hav, skogar, djur och natur. Världen tycks nu styras av megalomaniska narcissister vars kränkbarhet verkar vara monumental och den som utmanar straffas. Många ledare verkar ha missat den del av uppfostran vi tillämpade redan i sandlådan med våra barn; att lära sig att dela med sig, att låta alla vara med, att invänta sin tur och lyssna på varandra. Trump och Elon Musks bromance känns, precis som Alex Schulman skriver i dagens DN, både patetisk och skrämmande.

Jag har aldrig påverkats så negativt och oroande av världsläget. Inte så konstigt, när över sjuttio procent av jordens befolkning idag lever i autokratier eller diktaturer, alltså, demokratin har minskat och upplevs på många håll hotad även där den fortfarande råder. Och mitt land som jag varit så stolt över verkar nu ha lämnat sina ideal och visioner om en rimligare värld och om att vara ett föredöme vad gäller klimatet.

Att jag nu är inne på min tredje månad som pensionär med all ledig tid det innebär gör också att jag hinner läsa mängder av nyheter och det förstärker mörkret.

Men hur ska vi tända ljuset, eller ljusen- det behövs miljoner? Nils-Erik Liedman skriver också i DN idag, om vikten av, eller snarare om bristen på tillit och respekt för den långsamt förvärvade kunskapen. Att tända ljus kan vara att skaffa sig och förmedla kunskap. Att granska och kritisera vad som sägs och skrivs och hur det görs. Vi som lever i vår skyddade bubbla i en av värdens få demokratier måste vårda den och varandra. Vanlig jävla vardagsvänlighet är ett ljus i mörkret. Vänliga ord, respekt och solidaritet.

För mig står konsten och kreativiteten som en skyddande mur mot den totala uppgivenheten. Jag tar till mig Margaret Atwoods ord: "Att känna hopplöshet är meningslöst. Den som saknar hopp blir passiv. Man måste hålla på tills exekutionspatrullen laddar sina vapen." Och apropå det så måste vi också kämpa för yttrandefriheten då den inte är så självklar som vi kan tro. Många i USA förspråkar nu att exempelvis Atwoods böcker ska förbjudas, ja i delstaten Utah är hennes Oryx och Clark en av tretton titlar som förbjuds på skolbibliotek och i klassrum. Den kristna högern vill varken tillåta böcker om homosexualitet, transgender, rasismens historia eller feminism. I wonder: What would Jesus do?

Novembermörkret sluter sig om oss skyddande eller förblindande. Vi som bor i Umeå i Västerbotten kan hoppas på snön som bäddar in oss, lyser upp och minner oss om en tid då snön var självklar, vit och ren. Men även den påverkas av ignoransen mot den etablerade kunskap och forskning som visar hur vårt beteende resulterar i varmare klimat. Vit knarrande, stadigt kvarblivande, lekvänlig snö är en åtråvärd lyx.

Krigets vansinne är nästan omöjligt att ta in- både vad gäller mänskligt lidande och för klimatet.

Låt oss i alla fall hjälpas åt, här i vår vardag, att tända kärlekens, vänlighetens, solidaritetens, kreativitetens, kunskapens och hoppets ljus. Varde ljus!

Mer färg och hopp