Göra skillnad

 

Jag har haft bloggpaus, inte medvetet på något sätt. Det bara blev. Kanske skönt och smart att göra som det känns. Det är ju inte som att jag får betalt eller att det är någon plikt. Däremot tycker jag om att skriva och det är bra att hålla igång skrivandet eftersom jag delvis undervisar om olika sätt att kommunicera medialt.

 

Sommaren är slut och därmed våra sköna stugdagar med bad, lite lagom med arbete, sköna, slappa och lite skitiga kläder. Skolan har börjat och det blir alltid som en krasch-allt ska igång samtidigt. Alla ämnen, alla kurser, alla planeringar och alla nya elever. Denna terminssart blev extra kaosartad då vi har en helt ny lärplattform; Lärum/Edvise som ska kombineras med Google drive, som också är ganska oprövat för mig. Vi har ett nytt mailsystem också som inte lyckas fungera för mig. Ett par dagar in på arbetsvecka höll min hårddisk på att krascha, jag höll på att brinna upp mentalt i min egen fysiska hårddisk. Hjärnan höll på att lägga ner. Mitt i allt detta fick jag erbjudandet att följa med Eva Sundqvist Bäckman och fyra elever från bild-, respektive medieprogrammet till Stockholm för ett projekt som heter Göra skillnad. Anita Blomkvist Johansson min kollega som skulle varit med, kunde inte.

 

De har blivit tilldelade en kub av Raul Wallenbergs minnesfond, att fylla med en visualisering eller tolkning av den sista mänskliga rättigheten, den trettionde; Rätten till mänskliga rättigheter. Kuben ställs idag ut tillsammans med 39 andra i Kungsträdgården. Det ska hållas workshop och respektive projekt ska presenteras. Dessa 30 kuber har varit ute på skolor från Umeå i norr till Malmö i söder. Så det är Eva, Anita, eleverna Julia, Beatrice, Linéa och Johanna, som har gjort jobbet. Jag följer med som stöd och support. Helt galet lyxigt, ändå tvekade jag, såklart stressad över alla kursstarter och all planeringstid som försvinner. Men nu njuter jag mest.

 

 

 

Invigning och programmet är idag men vi åkte redan igår så att eleverna i god tid hann sätta upp allt i kuben. Men vi hann också besöka Moderna Museet tillsammans. Den tillfälliga utställningen Efter Babel var intressant men ganska svår och skulle behövt att man hade läst på därför ägnade vi mest tid till den fasta som flickorna dessutom inte hade sett. Mäktigt att vara med när de ser äkta Picasso, Matisse, Magritte med flera för första gången. För mig var det längesen jag var på den fasta så det var ett kärt återseende.