Stor konst- modigt i ynkligt land

Väv av Gun Nordstrand på Vårsalongen föreställande Pussy Riot i frälsarkatedralen i Moskva
 
 
Om man är väldigt stor och stark så måste man också vara väldigt snäll! Pippi Långstrump eller Bamse, kommer inte ihåg just nu, men innehållet är det viktigaste. Ryssland är ett stort och starkt land och önskar kanske uppgradera både storlek och styrka. Men stora i den första betydelsen verkar de inte kunna bli, inte heller starka. För hur kan man ha som sina huvudfiender; 1. Människor som älskar varandra, trots att de tillhör samma kön. 2. Unga kvinnor i stickade luvor, försedda med gitarrer som protesterar genom att sjunga och spela.
 
Masha Gessen, själv homosexuell, som sett sig tvungen att fly sitt hemland för att skydda sitt och sina barns liv, har skrivit en bok om Pussy Riot. Annika Persson intervuar henne i lördagens DN.
"-Om man ser Pussy Riots konstverk som börjar i Frälsarkatedralen och fortsätter till och med slutpläderingarna i rätten, så har de lyckats med allt det som kännetecknar stor konst. Den utmanar människor. Den förändrar vår syn på samhället. Den förser oss med bilder som hjälper oss att förstå vår verklighet på ett nytt sätt."
 
Boken heter Ord kan krossa betong, och det hoppas jag verkligen att de ska lyckas göra i Ryssland, åtminstone påbörja en sprickbildning. Bilderna på kosackerna som gav sig på de unga Pussy Riot-medlemmarna när de protesterade i Sotji var oerhört skrämmande, men ännu mer skrämmande är det att en hel rättstat med poliser, advokater, domare och politiker verkar enas om att det är viktigtast av allt att hindra dem som ifrågasätter med fredliga medel och döma unga kvinnor till hårda straff i omänskliga fängelser. Fredliga protester ska brytas ner med allt möjligt våld.
 
Ett ursinne verkar också drabba öppet homosexuella. På vilket sätt kan man se dem som ett hot? Hur tänker man? Hur sexfixerad kan man bli?
 
 
Här lägger jag nu ut en underbar bild som en av våra elever i årskurs ett har gjort i fotomontageuppgiften de hade i höstas utifrån diskrimineringsgrunderna. Gustav Johansson heter han.
 
 
Detta fina  bildkollage uttrycker den ganska vanliga känslan av att ett starkt fördömande kommer från en skräck och kanske längtan att själv överskrida normerna. Med hjälp av förnekande och våld trycker man bort egna böjelser.