Tänj ut bekvämlighetszonen med akvarell

 

I ett par veckors tid har jag förbannat mig själv och min bristande självkännedom; hur kan man vara så jävla dum att man anmäler sig till en akvarellmålningskurs mellan den 13-15 juni, då försommaren är som vackrast, betygsutmattningen definitiv och dessutom ett par dagar kvar innan sommarlov? Kan jag inte bara vara nöjd och bekväm? Njuta syrendoft och soffhäng, kanske permiärbada? Vad tror jag att jag är? Varför kan jag inte duga utan att prestera? Varför ska man prompt tvinga in sig i Hagaskolans gymnastiksal tillsammans med femtio avancerade akvarellister den vackraste tiden på året? Jag vet dessutom att jag kommer att bli förbannad över min inkompetens , mitt bristande tålamod och mitt motstånd mot materialsporter. Man måste ha en massa grejer!!! Vilket jag blir varse vid inskrivningen på fredageftermiddag då alla kommer med sina korgar, mappar, konstnärsportföljer, rullar med exklusivt akvarellpapper och smarta boxar med all världens färgtuber och blandningskoppar, som de med vana rörelser packar upp och installerar.

 

Vad gör jag här och varför?

 

Men så presenterar Lars A Persson sig, sin idé om Nordic Watercolour Festival, och kursens gästlärare. Vi tar en presentationsrunda av deltagarna också. Det är många från Umeå, bland andra flera bildälrare som jag känner, men också deltagare från Helsingfors och mellersta Finland, norra och södra Norge, Lund, Ockelbo, Huddinge och Göteborg. Det är en skön stämning. Åsa Törnblom och jag svänger förbi Lloyds på Haga och köper lite material innan vi tar oss ner till lärarnas vernissage i bibliotekets ljusgård där Lars Sahlin inviger arrangemanget. Järnbandet runt hjässan börjar släppa lite och det börjar kännas lite kul. 

 

 

 

 

 

Festdeltagarna njuter av musikalisk underhållning medan försommarkvällens ljus flödar in i lokalen. Stackars Lars har hornhinnelossning och måste har lapp för ena ögat och ser dessutom dåligt på det andra. Vi hoppas alla att allt ska bli bra

Jag redogör för dem jag sitter intill på festen att jag är försiktigt aggressiv inför morgondagens övningar. Men efter en natts sömn och en god frukost så känner jag mig försiktigt positiv och förväntansfull när jag cyklar ner till Hagaskolan. Jag kanske känner mig själv rätt bra ändå. Jag kanske vet att jag gillar att lämna bekvämlighetszonen ibland och utmana mig själv i den så kallade stretch-zonen. Jag får bara intala mig själv att jag inte ska behöva prestera eller måla fint. Bara njuta av att töja lite på bekvämligheten och det trygga.

 

 

Se Peter V Nielsens arbeten här på hans hemsida 

 

Dessa fantastiska akvareller har Mona Grönstad målat, när jag ser dom kommer aggresiviteten tillbaka något

Gå in på Mona Grönstads hemsida och se hennes arbeten.