Sannas Göteborg

 
Vi är i Göteborg hos Sanna som tillsammans med Aron bor på Skepplandsgatan vid Marklandsgatan. Aron är i Finland och jobbar. Jag har inte skrivit klart om vare sig fjällen, Skåne eller för den delen om allt annat jag tänker att jag ska skriva, teckna och fota för att lägga in. Även på sommaren är huvudet fullt av idéer. Detta är dock den första sommaren som jag har med mig dator, sladdar och kortläsare så att jag kan skriva inlägg. Ikväll är Sanna ute med kompisar och Per träffar också en gammal Göteborgspolare. Igårkväll fick vi förmånen att vara med när gamla tjejegänget fgrån Umeå träffades här hos Sanna på middag. De har gått skola tillsammans, en del av dem sedan ettan.
 
Lina, Sanna, Elin och Maria (Clara borde åxå vara med)
 
Sanna på jobbet
 
På Andra Långgatan ligger en butik som heter Klara of Sweden som mest säljer Marimekkos produkter men även andra märken. Här har Sanna fått extrajobb. Vilket suveränt ställe att arbeta på, den största nackdelen är väl bara att det väcker sådant habegär så mycket av lönen skulle kunna gå åt.Kläder, porslin, tyger, handdukar, och massor av färg, kvalitet och snygg design. Jag har i alla fall varit där och provat mig igenom delar av sortimentet, det landade på 1584 kronor! Dessvärre fegade jag lite väl mycket, tre svarta plagg och en randig klassikertröja, lika som den som Sanna har fast typ, gul och grå.
 
En glad supporter i en galen soffa. Han är inne i ett maniskt korsordsstim medan jag får shoppmani. Bara jag kan svar på ett och annat vågrätt eller lodrätt så kan jag fortsätta härja i butiken
 
Ska det inte vara lite fina servetter också, det är en så perfekt gåbortspresent?
 
Precis här i backen intill Vita Bandet i Slottskogen, gifte vi oss 1988, bågen har uppförts senare. Jag har förresten fortfarande skoskav sedan fjällvandringen.
 
Sanna är född på Sahlgrenska i Göteborg och var fem och ett halvt år när vi flyttade till Umeå. Hon blev omgående norrlänning men nu är hon tillbaka till sin födelsestad. För oss är det fint att komma tillbaka också. Även i detta fallet så blir jagnostalgisk och jag tänker och undrar hur vi hade levt om vi bott kvar. Men harreligen så himla bra vi har det på Sandbacka, världsmetropolen, och nog är det spännande med Umeå, kommande kulturhuvudstad, Bildmuseet, nygallerian å de och så, jag får rent hemlängtan.
 I morgon bär det iväg till Brännö, en ö vi alltid återvänder till, och imorgon hoppas jag verkligen att det ska kunna bli tillräckligt varmt och vackert så att man vill ta sig ett salt havsbad.