Ålder
Teckning från oktober förra året
I år fyller jag 60 år. Det känns märkligt. Ändå är jag alltid den som ihärdigt hövdar att alla våra födelsedagar ska firas. Många säger, att det här är väl egentligen inget att fira, om sina egna födelsedagar efter 50. Jag säger då, ofta klämkäckt att de ska betänka det motsatta; att de inte får fylla år en gång till. Att de inte får leva. Men sådana saker sa jag när jag själv var i 50-årsåldern. Det känns annorlunda nu.
Jag har känt mig ung och stark. Idag känner jag mig gammal. Jag hoppas vid alla goda gudar att det är kylan som gör det. Det går trögt som tusan att cykla till jobbet. Jag blir omkörd av unga flängiga typer, dåligt klädda och med usla cyklar och frostnupna bara anklar. Jag blir andfådd i den lilla uppförsbacken efter tunneln. Huden är torr som fnöske. Vaknar på natten och måste smörja fötterna och smalbenen för att kunna fortsätta sova.
Jag har haft en falsk självbild! Förväntat mig att folk ska utbrista: Nej men du, högst 49, tror man att du är! Fan trot! När jag träffade en av våra nya grannar, en ung spoling född i början av 90-talet, så började vi prata. Om att vi var nyinflyttade och om att vi renoverat. Han hade också renoverat och gjort allt själv. Jag sa att vi hade satsat rejält, och på hantverkare. Då säger ungjäveln: Ja, men det måste väl kännas bra att få det som man vill när det är sista boendet!!!!!!!! Där stod jag i min coola keps, mina ungdomliga halvlånga brallor och schyssta pjuck med hakan hängande, oförmögen att hantera kränkningen men muttrade vid nyckelhålet något om att leta nya lägenheter nere på stan nästa gång.
Jag är visst en av Body Shop Umeås bästa kund. Har alltid bonuscheckar och får alltid med lite extra när jag handlar. För några veckor sedan när jag var där pratade jag med Johanna, en av "ägarna". Hon är supertrevlig och jag har väl känt mig lite likvärdig på nåt sätt, aktiv och i farten. Men då mitt i det trevliga samtalet frågar hon mig hur länge jag hade tänkt fortsätta jobba? Ehhh, hur menar du, kanske jag sa. Fattade ärligt talat inte först, varpå hon kanske ändå blev lite obekväm och det blev lite trassligt där. Jag tror jag fick sån ångest att jag inte kommer ihåg hur dialogen slutade. HON MENADE ATT JAG SÅG PENSIONSMÄSSIG UT!!!! Oh my God!
Nu väntar jag bara på att bli tillfrågad om jag har pensionärsrabatt nästa gång jag ska köpa biljetter till något evenemang. Varför inte då också ta och sluta jobba? Om pensionsåldern ska höjas har jag över sju år kvar att göra medan alla ändå ser att jag borde få lägga av.