Vågar vässa pennan

 
 
Jag har kommit igång lite med tecknandet. Vet inte vad jag ska ha det till men det är själva skapandets glädje. En del älskar att göra burn outs så att gummidäcken gör spår på asfalten. En del pissar mönster i snön andra ristar in bokstäver och symboler i träd och bord och stolar. Vi gör spår. Jag skrev ju sist att jag knappast vågar ens tänka tanken på att fånga mitt lilla barnbarn med pennan. men nu har jag i alla fall gjort ett litet försök, även om själva ansiktet var helt inåtvänt mot mammans bröst. Det är i alla fall en början.