Alltför intecknad tid för att hinna teckna
I samband med en förhandsträff inför La Traviata fick vi lyssna på Per Lindström som spelar Alfredo. På föreställningen iklädd helt andra kläder
Jobb, jobb, jobb, fullt upp med jobb i praktiken på plats men också i tankarna natt som dag. Jag som vill teckna och skriva mer. Se hur träden gulnar och fäller sina löv. Andas in oktoberluften och i lugn och ro fundera över den tid som flyr. Jag har i alla fall fattat ett tufft ( utifrån ett extremt i-landsperspektiv) beslut. Denna höst ska jag inte vara med och sjunga i min roliga kör Umeå Pop och rockkör. Jag har för fullt på jobbet och jag behöver träna och få tid att bara vara. Kanske teckna.
I början av min medielärarkarriär läste jag en bok av Lasse Svanberg, tror jag han hette. Boken hette i alla fall Bekvämlighetens triumf och handlade om hur medierna ger oss möjlighet att låta soffan bestämma vad vi ska göra och att välja det medieutbud som ger minsta möjliga motstånd. Och nog känner jag igen mig i det. Trötta kvällar efter en hel dags arbete är det lätt att vika in årorna framför svt.play, Netflix och HBO. Man skulle kunna vässa pennan istället. Litegrann har jag ryckt upp mig, för att försöka komma i form. Det är till stora delar, precis som med den fysiska träningen, en färskvara. Efter en tids uppehåll flaxar pennan osäkert över den vita ytan. Blicken irrar oroligt över sökandet efter linjer och vinklar. Blygheten gör också att man inte riktigt vågar teckna, för om någon ser och upptäcker det osäkra, darriga, veliga, kanske till och med fula och fela.
Ett försök att fånga Tjali, som egentligen heter Chatarina Melin
Ett självporträtt med skepparkeps och ett mycket föryngrande sådant. Återkommer med ett med massa tidstecken
Och en snabb skiss från hallspegeln för att visa vad jag börjat göra varje morgon...för att hålla den fysiska formen. Tio knäböj
Ja, ja, jag lever ett lyxliv, med jobb, lägenhet, man, friska vuxna barn och till och med ett barnbarn. Ja, henne för resten, tänkte jag teckna av häromdagen, men det kändes som att varje streck skulle göra henne orättvisa. En så ljuvlig liten människa, så ren och slät och svårfångad...tror jag. Ska nog försöka nästa gång. Jag ska i alla fall inte klaga.
La Traviata var förresten en alldeles, alldeles underbar opera. Så vacker musik med sångare som var suveräna skådespelare också. Nyskapande och kreativt arbete med scenografi, ljus och kostym. Så himla häftigt att vi har en opera i stan. Opera kan vara bespottad och jag hörde nyss Henry Dorsin kalla det för moderatmusikal. Men, nej, de operor som sätts upp på Norrlandsoperan brukar vara moderna och utmanande. Gå och se och lyssna!