Tålamod är inte en dygd, det är en nödvändighet
Mina bröder och jag har fått lov av mamma att rensa och tömma hennes lägenhet i sommar. Den första september ska den vara tom och urstädad. Det är 160 kvadratmeter där knappast en endaste väggyta är tom, knappt heller golv. Hon är verkligen vår största supporter någonsin och våra alster och bilder på oss och våra barn sitter exakt överallt. blandat med konstkort, inbjudningar, påsar från museer, recept med mera, med mera, med mera.
Vi har fyllt minst SEX stora sopsäckar med bara tyg- pappers- och plastblommor.
En anslagstavla i mammas sovrum med bland annat en graittisteckning från mig till mamma på Elsadagen från ungefär 1973
Här i fönstret har mamma funnit en tom yta som passar bra för en liten gåsmarsch och en liten hund som ser ut att lukta en annan hund i röven. En ensam gås, antagligen med för stora fötter för att rymmas på fönsterkanten, står ensam på försterkarmen bland högt och lågt.
En viss matthet infinner sig när man funderar på var man ska börja och när, om någonsin, det kan sluta.