Januari - flytt, nya föresatser och nya vyer

På fredag får vi tillträde till lägenheten på fjärde våningen i huset till höger
 
Människor i världen, historiskt och idag, fattar ibland svåra beslut att lämna hus, hem, kanske mark där de vuxit upp. De kanske flyr med det de orkar bära och är tvungna att lämna det mesta, även släktingar och vänner. En del väljer att stanna kvar trots att det kanske är livsfarligt eller att de blir tvungna att förneka sin identitet, sin religion och förlora ekonomi och yrke.
 
Jag sitter här, fortfarande kvar i radhusidyllen, och funderar över mitt och vårt val att flytta. Ibland kastas jag ner i våndans dike och jag undrar vad vi gör och varför? Är det ett behov av förändring, nytänk, ny utsikt? Har jag kommit så långt upp i Maslows behovstrappa att jag måste förnya livet med lite extra självförverkligande?
 
Under julhelgerna har vi lyckats sälja av en hel del möbler och nu har jag lagt in en ny annons på Blocket. Från 200 kvadratmeter till 74. Från två  stora uteplatser och en  jättelång balkong till en pytte, pytteliten balkong, förvisso med kvällssol. Barnen brukar vilja komma hem och basta ibland och det känns så himla mysigt. Vad gör vi? Varför?
 
Men emellanåt när man rensar i röran känns det alldeles otroligt rätt och skönt. det är som att gå till botten med gamla rester, skrapa bort gammal barlast som suger kraft och energi. Vi kommer att ha ungefär samma månadskostnad, vilket känns ganska absurt med tanke på standardsänkningen men å andra sidan får vi loss pengar som kan användas till trevliga saker. Vi har till exempel beställt och köpt en del helt nya möbler som ska levereras till den nya lyan. Vi som nästan bara har haft ärvt och second hand som möblemang förutom en del IKEA möbler. Nu frossar vi loss med ny säng, soffa, Stringhyllor med mera. Om jag inte deppar ihop av flytten så kanske det kommer lite inredningsspecial framöver.
 
 
Vårt hem i nästan 23 år
 
Häromdagen fick vi komma in i lägenheten för att ta lite mått och kolla in garderober och förråd, inte många!
Lägenheten var då tömd men inte utstädad och jag fick nästan panik efter det. Det kändes inte mysigt alls. Så när jag promenerade hem till Sandbackavägen tänkte jag på hur mysigt det skulle vara om man fick barnbarn OCH bodde kvar i radhuset. Så mysigt de skulle tycka att det var att komma till oss då, i det stora huset. Men då dök jag ner i inredningstidningarna igen och försökte föreställa mig hur fint vi trots allt kan få där på Skogsbrynet. Dit vi har valt själva att flytta, utan krig eller våld som anledning. Bara en önskan om lite nytt och lite nya perspektiv.
 
 
Storebror Pär-Åke med fru, Gerd, hängde med på en liten inspektion av Skogsbrynet -Hur ska ni rymmas, var en relevant fråga