Bubblig konstinköpare av förgängligt verk

Denna lilla stearintavla av Ingela Nilsson köpte jag på vernissage på Galleri Socker 
 
Förra fredagen var vi några kollegor på Juliette, Rex trettiotalsinpirerade baravdelning. Som gjutet ställe för ett eller ett par glas bubbel eller drinkar. Väl på plats med andra bubbelglaset på bordet fick en av vännerna en inbjudan till "förvernissage" för inbjudna vänner till det nystartade pop-up-galleriet Socker. Där ställde Ingela Nilsson och Linnéa Therese Dimitrou ut konst  under rubriken Drag me to the moon, i den före detta blomsterhandelns lokaler. 
 
Bubbel, ja tack! Så gick vi omkring där och beundrade verken, pratade med gamla konstskolevänner och kollegor. Jag fastnade för Ingelas badflickor och gick igång på att köpa in något till Midgårdsskolans konstförening. - Det är ju nämlingen snart dags för lotteri och de allra sista inköpen, tänkte jag lite bubbeleuforiskt.  Så fann jag de fina badflickorna i stearinkopior för 500 kronor styck. Ett perfekt pris för inköp till föreningen. Och så spännande med stearin. Det var precis som de där magiska bilderna man själv gjorde på 60-talet, och fick spegelvända Kalle Anka bilder, vilket var häftigt då när världen var mycket bildfattigare.
 
Tanken slog mig att de små verken var lite ( mycket) sköra. Ett par av dem hade redan gått sönder för att folk hade tittat på dem. Men jag bara, tog på mig en myndig, typ professionell konstinköparattityd och swishade glatt den utsatta summan, men lät verket vara kvar tills utställningne skulle var över. Vi skulle höras, konstnären och jag om överlämnande och eventuell paketering.
 
Väl hemma började det skava...hur ska man frakta stearinflaket och hur ska man montera det? Kommer det att smälta när det är varmt? Om man sticker in en nål med nylontråd kan man då montera det på en kartong? Det är ju så fruktansvärt skört, skörare än en cornflakesflinga. När vi väl började kommunicera, konstnären och jag verkade det som att vi båda insåg ohållbarheten i både verket och köpet. Så igårkväll var Ingela Nilsson hemma hos mig och jag fick istället välja ut ett tryck för samma summa. Puh!
 
Annars kunde det ju vara lite spännande som med Banksys verk som ropades in på auktion och så fort klubbslaget smällt ner i bordet förstördes verket av en inbyggd dokument förstörare, och blev kanske därmed ännu mer värdefullt. Kanske lite för avancerat för min lilla konstförening. Tryck på papper känns pålitligt och bra som vinst.
 
Mer om lotteriet och dess resultat etfer fredag.
 
Ingela Nilsson framför ett betydligt större verk på Galleri Socker
 
 
Bubbel-  och vernissagevännerna Mira och Anita