Bäst 2016, Mamma Medias lista

 
 
 
 
En tillbakablick på året som gått
 
Jag har läst massor av årskrönikor där de flesta är överens om att 2016 är ett år med mycket minus på kontot och då handlar det om ett samhällsperspektiv där kriget i Syrien och framförallt Trumps seger i presidentvalet topppar det deprimerande. En ökad egoism och minskad solidaritet och framsteg för religiösa fundamentalister med abortmotståndare på frammarch. Hotade journalister och minskad yttrandefrihet och fortsatt tärande på den enda jord vi har. För egen del så startade året såhär enligt Bäst 2015, Mamma Medias lista:
 
"Jag är sjukskriven denna tredje vecka i januari 2016, ett nytt år som liksom delvis försvinner i snuva, hosta och faktiskt ORO, en känsla av att det här med att vara frisk inte är en självklarhet. Hur är det med mina blodkroppar, de vita och de röda, klarar de av att försvara kroppen mot smittor och hemska sjukdomar? Första dagen på sjukskrivningen gjorde jag en grym tabbe; jag började läsa Kristian Gidlunds bok baserad på hans blogg Kroppen min, som han skrev under sin tid med cancern som till slut tog hans liv i september 2013. Att läsa den drog igång en massa system i kroppen, jag blev yr, fick ont överallt, blev svag och mycket allvarligt sjuk."
 
Så började året och det fortsatte med sjukdom och elände. Själv har jag varit okej men min storebror Pär-Åke fick ett cancerbesked i maj: aggresiv, obotlig prostatacancer! Helt chockerande! Det var som ett helt skikt av lyckolager drogs undan och försvann och det har varit svårt att slappna av och vara helt och fullt glad. Det har också varit en hel del oro för nära och kära, snurrigt och olyckligt på olika sätt som en bläckfisk med vassa armar som konstant drar i magen från alla håll. Så i slutet av sommaren får vi veta att en nära kompis också har fått cancer. Det är fortfarande oroligt på många håll men nu håller vi tummarna för 2017.
 
Tillbaka till 2016 och:
 
Årets böcker och läsupplevelse
 
 
Elena Ferrantes bägge första böcker i serien om fyra hamnar högst på listan. Katarina Wennstam är nog den författare jag läst alla böcker av, både facklitteratur och så kallade spänningsromaner varav den senaste fackboken var Flickan och skammen. Madeleine Hjorts bok Konstens betydelse har jag nära på tjatat hål i huvudet på folk om, en mycket, mycket bra och viktig bok. Sen läste jag Tjärdalen av Sara Lidman eftersom vi skulle gå på föreställningne med Riksteatern med våra estetettor, och jag känner att Sara måste jag återkomma till, kanske i sommar när man har lite längre tid. Jag har alltså inte läst något av henne tidigare. Allt det här har jag skrivit om i bloggen under året. Jag brukar försöka komma ihåg att lägga det under kategorin Böcker.
 
 
 
 
 
Bästa konst och kultur
 
Stockholm Music and Art var helt suveränt tycker jag, en underbar blandning av musik och konst supertrevligt beläget på Skeppsholmen. Ane Brun och Patti Smith smällde högst, men också den sköna utställningne med Yayou Kusama på Moderna museet. Vi hade också jättetrevligt ihop med våra vänner Annica och Eric och vi bodde i deras dotter Majas lägenhet i Årsta.
 
 
 
 
Den här föreställningen hamnar också i topp
 
Jag har skrivit om föreställningen och Wennstams bok här.
 
 
Bästa film och tv
Ja vi har verkligen blivit tv-serieknarkare, ett avsnitt före kvällspromenaden och ett efter, och kanske ett till. När en serie är färdigtittad uppstår ett tomrum och ett behov av något nytt. 2016 har varit året för The Wire, som blir bättre och bättre ju mer man läser om den och tänker på den. Serien utspelar sig i Baltimore bland arbetare, poliser, knarklangare, skolungar och journalister. Seriens upphovsman, David Simon, kommer med en ny serie som snart når oss hemma i tv-soffan och den ska handla om porrindustrin i USA, utifrån ett kvinnligt perspektiv till viss del i alla fall. Jag ser fram emot den. Förövrigt har vi sett Happy Valley av Sally Wainwright där Sarah Lancashire gör en underbar roll som polisinspektör i en småstad med fylla, droghandel, mord och så har hon massor av misslyckade familjerelationer som det tänjs och vrids på i underbara brittiska skådelspelarprestationer. Men det går ju inte att lämna detta ämne utan att nämna den norska serien Skam som slagit ner som en bomb åtminstone bland ungdomarna. Dom ser den på norska och kan helt plötsligt massa norska ord och uttryck. Själv är jag också fast, inne på andra säsongen femte avsnittet. Det kan man ta del av på svt.play. Jag tror att jag ska klipppa mig som Noora...hon är väl 16 år, lagom förebild för en 57 årig "mogen" kvinna. Vi har dessutom fått en "CRIBB" i julklapp, en teknisk pryl som jag förstår mig på!!! som gör vårt serietittande enklare, direkt från mobilen. Tack Kristian för den! Den är dritcool!
 
Vad det gäller film är det kanske de mer lågmälda filmerna som gjort avtryck; Män med får och Fusi som båda utspelar sig på Island. Den sjukt skruvade The Lobster och Min pappa Tony Erdman är också starka minnen. För övrigt så känns det roligt att UEFF Umeå Europeiska filmfestival verkar ha hittat både form och publik och jag, min vana trogen, såg till att krångla med skolans schema så att eleverna fick se några skolbiovisningar inom ramen för festivalen. Den turkiska Mustang gjorde starkt intryck på både mig och eleverna, tror jag. Bortom Lampedusa var också en mycket viktig film där presentation och eftersnack med Daniel Tollefsen Altamirano gjorde att eleverna förstod den annars rätt svåra filmen. De har i sina reflektioner skrivit väldigt mycket om vilken ögonöppnare den filmen var. 
 
 
Årets bästa bad
 
 
Bäst i särklass var premiärdoppen i stugan i samband med premiärbastandet med släkt och vänner. Vi hittade också ett nytt ställe att gå i, i viken nedanför. Det är ingen strandtomt vi har och det är en bit ner till vattnet, det är stenigt och lite vingligt men vi ska jobba på att kanske fixa lite trätrallar man kan gå på. VIktor har gjort det mesta av byggandet.
 
 
Här är ett gäng premiärbadande, mamma hade till och med ny baddräkt
 
Här är Gustav nere i det kalla härliga vattnet i nya badviken
 
Det har inte varit många dagar med simvänlig temperatur i stugan i sommar, men kalla dopp efter bastu är nog så ljuvligt
 
 
Här gästbastar vi hos Maria och Klas i Öre som har byggt en bastu på en släpvagn som kan stå precis nere vid vattnet som är Öreälvens utlopp i havet 
 
 
Här är vi vid drottningens lagun vid Villa Pollio Felice nära Marina di Puolo utanför Sorrento, där Per och jag var i somras, absolut ett höjdardopp 
 
 
Nedanför tågspåren bortanför kyrkan i Vernazza kan man bada från stenar och klippor och det var också i topp vad det gäller årets bästa bad
 
 
 
Äldsta dottern Sanna har fyllt 30 år och grattas här av brorsan Viktor
 
Yngsta dottern Klara var hemma över jul och hade med sig en go göteborgare Kristian ( av honom fick vi "CRIBBEN") som firade med oss. Viktor var med oss, Sanna var med sin kille Aron i Finland
 
 
Vad kan 2017 ha i sitt sköte?
 
Vi, alla vi kompisar som är i 57-65 årsåldern är överens om att livet innehåller en hel del oro och oron för barnen är alltid närvarande. Man måste lära sig leva med det och hantera det så bra man kan, som i yoga: Låt tanken komma, iaktta den och låt den passera. Skicka inte tusen sms och fråga är ni framme? Har ni det bra? Lever ni? Går det bra? Är ni ledsna? Nej, vi måste försöka leva och ta hand om oss själva och varandra så länge vi har oss, utan att fördenskull blunda för världsläget och bli passiva och osolidariska.
 
Gott Nytt 2017!!!!