Bloggtorka bryts med årets julkort

Ett av motiven som kom till när jag städat undan och såg en tuschfläck på kladdpapperet, då fick jag inspiration och satte igång igen
 
Hejsan kära gamla blogg och kära bloggläsare, som faktiskt verkar vara här och läsa trots min extrema bloggtorka. på något märkligt sätt har jag haft mer att göra än någonsin, fast jag inte borde. Tiden har inte räckt till och, eller lusten har kanske inte varit tillräckligt stark för att jag ska ha tagit mig tid.
 
Denna hösttermin har varit speciell på många sätt. För det första har en av mina kamrater ända sen förskolan, fått cancer och dött. En nära vän som jag har varit på tågluff med, spelat teater med, vi har träffat våra män, fått barn och följts åt. Vi har varit tonåringar ihop, rökt cigg, delat vin, spanat på killar, granskat hår, odlat solbränna, dragit i det oftast obefintliga magfettet och pratat ideal, kärlek, framtid och liv. Vi har gjort skoltidning, sjungit i kör och ja, vi har delat liv i 52 år. Midsommaraftnar och nyårsaftnar har firats tillsammans. Jag antar att jag varit extremt förskonad från sådana förluster, peppar, peppar, peppar, men oj vad det har tagit på och varit tungt och oerhört sorgligt.
 
För det andra har vi ju köpt en lägenhet och bestämt oss för att bryta upp och down sizea från tre gånger 67 kvadratmeter till 74. 22 år i radhuset ska bearbetas och lämnas. Vi trodde att det skulle vara superlätt att sälja huset men hamnade mitt i den ganska massiva debatten om hårdare amorteringskrav, större krav för att få lån och publicerat prat om sjunkande priser. Det var en fasa jag verkligen inte hade räknat med, oron för att överhuvudtaget ingen skulle vilja köpa. Nu är huset sålt, till ett lägre pris än utgångspriset och lägenheten köptes innan priserna gick ner men det känns mycket bra ändå. Vi lever, vi har varandra och vi har någonstans att bo.
 
Jättemånga blogginlägg har författats i huvudet, eller i allafall påbörjats, som vanligt på cykeln på väg till och från jobbet, i skidspåret och på väg in i sömnen, men alltför få har blivit nedtecknade. Och ja, appropå teckna så har den delen av livet varit helt nedpackad i någon mental flyttlåda.
 
Vem om inte MammaMedia hade varit tidigt ute med att skriva om meetoo, men icket! Men ni må tro att jag formulerat tankar i huvudet. Jag tänker på Staffan Heimersson bland annat och hans resonemang om att de omvittnade sexuella kränkningarna av honom nämndes å ena sidan som dåliga porrberättelser och å andra sidan menade han att förövarnas  del i det hela bara var vanligt "drullputteri"! En drullputte tänker jag mig kan vara en busig pojke som tar för mycket oboy och spiller ut det på väg till bordet. Inte en vuxen man med makt som spiller sin sats på en kvinnas rygg under tvång. Här är Heimerssons krönika i Aftonbladet och här är den artikel i Resumé som var anledningen till att han fick lämna Aftonbladet.
 
Nåväl, på något sätt var det julkortsmallarna jag gjorde igår som fick mig att öppna bloggen och skriva detta. Kreativitet förder kreativitet. jag mår bra av att teckna, måla och skriva men denna höst.....
 
Ett klassiskt motiv, bekvämt att bara upprepa med lite variation