Filmfestivalen Umeå UEFF 2016

 
 UEFF invigs måndag 22 november på Väven med bubbel och mingel, Sanna och Aron följer med som våra gäster
 
Äntligen verkar Umeå ha fått bättre fart på sin filmfestival, med fler gäster, välbesökta kringarrangemang och ett mycket spännande och varierat program. Festivalen verkar ha hittat en form som fungerar och en publik som i större utsträckning hittar dit. Jag var orolig för mitt eget deltagande eftersom jag varit helt utslagen av en grym förkylning med tappad röst som en konsekvens. Att mingla gick inte bra, däremot är det helt perfekt att sitta i biosalongen med borttappad röst, särskilt på lektionstid. För skolbio är en av festivalens höjdpunkter. Festivalen invigdes med en kortfilm av Knutte Wester som jag skrivit om en del tidigare, och en fantastisk isländsk film som hette Fúsi av Dagur Kári. En film om utanförskap och långsiktig snällhet. 
 
 
 
Här står Daniel Tollefsen Altamirano, katalogredaktör och Folkets bio-arbetare och Karin Johansson festivalproducent, uppe vid Folkets bios lokaler Tystnad och Tagning
 
 
 
Jag lyckades få med mig två olika grupper på tre olika filmer, det skulle ha blivit mer, men festivalen krockade med skolbesöksveckan. Här är det Konstarterna och samhället-gruppen som ska se Michel Gondrys Micro and Gasolin
 
Skolbio är så viktigt och roligt, det kan vara oerhört plågsamt också om det blir alltför normbrytande och en alltför ovan och normstyrd pubertal publik. För en del elever kan en skobiofilm vara den första där ett annat språk än engelska eller svenska talas. En första film från Norge, Island, Turkiet eller Frankrike. Ganska ofta har skolbiofilmen ett litet annat tempo och kanske inte riktigt lika  tydlig dramaturgi. Det kan också vara teman som bryter mot det vanliga och förväntade, det kan skava lite. Mustang, av Denis Gamse Ergüven,som var en av de filmerna båda mina grupper såg handlade till exempel om fem systrar i en liten by i Turkiet. När de började komma upp i tonåren blev de mer och mer instängda och kontrollerade, för att så småningom vara helt fängslade och utelämnade till släktens tvångsgifte. Samtidigt som en morbror uttnyttjade dem sexuellt. Det handlade om hederskultur, kvinnoförtryck men också om en starkt och modig lillasyster som bröt sig loss.
 
 
Efter skolbiovisningen av Bortom Lampedusa som jag har skrivit om tidigare här så hakade jag på branschdagen med samtal med Amanda Kernell, istället för att cykla tillbaka till skolan och jobba
 
 
 
På  fredagkväll var det Pechakucha med filmtema, här med Janne Widmark som presenteras av Madam Pechakucha i Umeå, Anna Sjöberg
 
 
Festivalfinal med prisutdelning av årets vinnare av Storspoven, filmstipendium som delas ut till bästa lokalt producerade film. I juryn Lars Böhlin, Maria Persson och Runar Enberg. Priset gick till Oscar Byström för filmen Sickla 
 
 
Här är en av Janne Widmarks fina illustrationer till sin Pechakucha som handlade om att våga vara korkad 
 
 
Britta Nordström höll också en Pechakucha, om sin film Jag skulle vilja vara en pion, en fantastisk dokumentär om Gunnel Sahlin 
 
 
Novembermörkret bekämpas bra med filmfestival, det går bra utan röst också men det är bra med vinterdäck och cykelhjälm
 
 
 
Ser redan fram emot UEFF 2017 och då önskar jag vara på topp hälsomässigt så jag orkar gå på festen också