MammaMedia - En text blir till

Ny medarbetare i Vasaplan! Min krönika fint illustrerad av Mikael Berglund

Madelene Tiger, gammal medieprogramselev, journalist, nu redaktör på Vasaplan kontaktade mig för att höra om jag ville skriva en krönika till Vasaplan. Sånt tackar man inte nej till, tänkte jag, en ära och en bra utmaning. Man borde hitta något lättsamt, trevligt med en lite allvarlig underton; temat skulle vara "nalta eljest". Det första jag tänkte på var hunden i fönstret i Red light district i Amsterdam, ämnet blev prostitution, inte alls särskilt lättsamt eller enkelt att sätta sig in i, men det är lustigt med hur vissa idéer biter sig fast.

Jag började skriva och läsa på, lyssna på diskussioner i P1, kolla upp Amnesty och andra källor; det höll på att bli en uppsats men formatet var 3200 tecken. Jag skickade in ett utkast varpå både ansvarig utgivare, Kent Lundholm och Madelene gick igenom texten och kortade ner till rätt antal tecken. Nu hade jag tre versioner. Så bollade vi mellan varandra lite pch kom till en slutversion. Ett foto skulle tas också och den dagen var jag extra ful dessutom kom inte Micke Rutbergs namn med viket jag bett särskilt om, men det var en himla massa andra tryckfel i just detta nummer av Vasaplan. När krönikan kom i tidningen hade det smugit sig in något tryckfel även i den men den hade blivit helt suveränt illustrerad av Mikael Berglund.

Tänk viket otroligt jobb det kan vara med bara en endaste text i en tidning, så många engagerade, så mycket som ska bli rätt och så mycket som kan bli fel. Jag känner mig i alla fall hedrad att finnas med i tidningen i sällskap med Kent Lundholm, tidigare krönikörer som Solja Krapu och Kalle Hård med flera. Jag känner mig också glad över att få varamed och stödja tidningen för Umeås hemlösa, jag köper den faktiskt själv, varje nummer. Jag har med mitt färdiga något för ordrika utkast här nedanför. Hur det blev kan ni läsa när ni har köpt tidningen. Tack Madde för förtroendet!

Så här ser det nya numret av Vasaplan ut, köp det och stöd Umeås hemlösa och läs hur min krönika blev i tryck

Den prostituerade hunden

Innanför det rött upplysta skyltfönstret står en stor hund och tittar ut, jag tror det är en Riezenschnauser, han tittar ut över kanalen vid Achterburgval i Amsterdams Red light district. Fönstren före och efter befolkas av poserande kvinnor i olika åldrar, påfallande många unga som ser ut som mina gymnasieelever eller mina döttrar och deras kompisar. De står nästan helt nakna och pratar i mobiltelefon, de röker och en del vinkar desperat för att försöka fånga in någon. Det är strikt förbjudet att fotografera dem som bjuder ut sig men handeln är laglig i Amsterdam sedan 2000. Det känns overkligt och helt fel att ta del av. När hunden står där i fönstret blir det extra tydligt hur absurt det är. Jag stannar och fotograferar jycken, som kanske är en trygghet för den som arbetar innanför det fördragna skynket. Fler stannar till och upptäcker det komiska i situationen och fler fotograferar den ”prostituerade hunden”.

Min man och jag är i Amsterdam och har längtat efter att se staden, kanalerna, Riksmuseet, Stedelijk och van Gogh museet. Vi bor precis mitt i Red light district där sexhandeln sker helt öppet. Grunden till legaliseringen är att skapa trygghet till dem som gör det som ändå görs. När Amnesty International i augusti förra året gick ut med kravet på att avkriminalisera prostitution var grunden att minska utsattheten hos världens prostituerade, att ge dem mänskliga rättigheter. Det handlade inte om att man i grunden tycker att det är okej att sälja eller köpa sex. Human Rights Watch och WHO är på samma linje. Svenska Amnesty protesterade och flera medlemmar sa upp sitt medlemskap.

Petra Östergren, socialantropolog som doktorerar om den svenska sexköpslagen menar att man måste skilja på sin sexualmoral och hur samhället ska hantera lagstiftningen. Oavsett hur sexarbetarna mår, om de trivs med jobbet, varför de hamnat just där, så ska de ha rätt till sjukvård, slippa bli avlyssnade eller bli utsatta för polisvåld. Filosofen Roland P Martinsson menar å andra sidan att kriminalisering innebär att samhället visar att man tycker något är fel, därmed bör det vara kriminellt och man bör inte skilja på moral och lagstiftning. Denna debatt finns att lyssna på i P1:s Filosofiska rummet där dessutom filosofen och läraren Cathrine Felix och den före detta sexarbetaren Pernilla Persson deltar.

Jag hade själv mina tonår på 70-talet i Sverige, ett av världens mest jämlika länder. Feminismen fick jag med modersmjölken och jag skapade min sexuella identitet med hjälp av RFSU, RFSL, frågespalter i Kamratposten, Mitt livs novell och Fib Aktuellt. Ottar lästes, P-piller skrevs ut och sex skulle ske glatt och på lika villkor, kvinnans orgasm var lika viktig som mannens. Och det var ändå nog så knu, äsch, knöligt, att veta vad, hur, med vem, och med vilka fysiska eller känslomässiga konsekvenser.

Jag förstår att min uppväxt och min självklara syn på att jag bestämmer över min kropp vida skiljer sig från flickors och kvinnors verklighet i ett globalt och ofta extremt patriarkalt perspektiv. Men min bestämda uppfattning är att det är åt mitt håll världen ska förändras, alla flickor och kvinnor ska själva få bestämma och man borde inte kunna köpa sex. Det är kanske en utopi i dagsläget bland annat med debatten om Köln och festivalsverige i färskt minne. Men varje enstaka beslut i rätt riktning är välkommet. Vår präktiga moraliska kompass ska kanske inte hindra att de som fortfarande finns i prostitution får det bättre och säkrare, på samma sätt som att vi vet att det är bättre för dem som är narkomaner att få gratis, rena sprutor trots att vi tycker att det är fel att knarka.

Jag har fastnat med blicken på hunden, fastnat i tankar på det moraliska dilemmat. Hunden viker undan med blicken, den ser nästan generad ut. Man kan undra över hur exponeringen av kroppar till salu påverkar dem som passerar, varje dag, till och från jobb och skola. Hur man än ser på kriminalisering respektive legalisering och hur man ska stifta lagar för att alla ska ha det så bra som möjligt så finns också frågan, om det var din mamma, dotter, syster eller fru som stod där i fönstret, hur skulle det kännas då?