Bäst 2015, Mamma Medias lista

 

Jag är sjukskriven denna tredje vecka i januari 2016, ett nytt år som liksom delvis försvinner i snuva, hosta och faktiskt ORO, en känsla av att det här med att vara frisk inte är en självklarhet. Hur är det med mina blodkroppar, de vita och de röda, klarar de av att försvara kroppen mot smittor och hemska sjukdomar? Första dagen på sjukskrivningen gjorde jag en grym tabbe; jag började läsa Kristian Gidlunds bok baserad på hans blogg Kroppen min, som han skrev under sin tid med cancern som till slut tog hans liv i september 2013. Att läsa den drog igång en massa system i kroppen, jag blev yr, fick ont överallt, blev svag och mycket allvarligt sjuk.

 

Nej bättre då som igår att titta på Guldbaggegalan på svt.play. Strålkastarljus, glitter, glamour, humor och allvar och en hel liten hög av gamla Umeåbor. Amanda Kernell som var nominerad för bästa kortfilm, Linus Andersson, producent för Kung Fury som vann priset för bästa kortfilm, William Spets som ganska nyss avslutat sin gymnasieutbildning på teaterprogrammet på Midgårdsskolan och så Love Larsson som tillsammans med sin fru Eva von Bahr vann pris för bästa mask för En man som heter Ove.

 

Nåväl, det kanske krävs en sjukskrivning för att hinna sammanfatta året som gått. Dessutom bestämmer jag mig för att vara hemma en dag till, idag torsdag, fjärde dagen. Sover ut. Vaknar, Är FÖRKYLD!!!!!! Ont i halsen. Vad är detta?

 

Det som sticker ut mest 2015 i Umeå är att Folkets bio nu huserar i Väven, mitt i stan, och det är också där jag sett årets höjdpunkter. Mommy av Xavier Dolan, Timbuktu av Abderrahmane Sissako, Leviathan av Andrey Zvyagintsev, Mandarinodlaren av Zaza Urushadze och slutligen The diary of a teenage girl av Marielle Heller. Två andra favoriter tog jag del av under Göteborg filmfestival och det var Sanna Lenkens, Min lilla syster, som var nominerad till både bästa manus och regi, men blev utan bagge. Every face has a name av Magnus Gertten var nominerad i dokumentärfilmklassen. Den såg jag i ett januarirått Göteborg och jag är helt säker på att jag satt intill någon anhörig eller som själv på något sätt hade anknytning till alla de flyktingar som anlände med båt till Malmö vid krigsslutet 1945. Stämningen i salongen var magisk men också traumatisk på något sätt. Gertten klipper dessutom ihop bilderna av hur Sverige och svenskarna tar emot, och välkomnar dem i nöd, med bilder av dagens överfulla båtar med flyktingar som anlländer till Sicilien för att skapa debatt och medkänsla med dagens utsatta. Om denna film skulle vara en ögonöppnare och tankeställare så verkar det tyvär ha gått åt andra hållet på sista tiden.

 

På tv-fronten är det Homeland och Bron som engagerat mest. När de var klara har vi suttit med listor över "bästa tv-serier" och försökt hitta in i någon ny favorit utan att riktigt ha lyckats. Vi kör en säsong till av The Wire som ligger högst på mångas lista. Personligen är jag mycket svag för Go kväll, från Umeå och torsdagarnas Gör om mig. Jag märker ett visst förakt hos en del när jag berättar om det, som att jag ramlar ner några pinnhål i någon sorts kulturell statusstege. Men ja, jag erkänner JAG ÄLSKAR GÖR OM MIG!

 

Kristina Sandbergs trilogi om Maj är nog den största litteraturhändelsen 2015, det var något helt nytt men ändå bekant och nära, som Knausgård fast närmare lokalt men längre tillbaka i tiden. dessutom lyssnade jag på henne på littfest.

 

 

 

 Augustprisvinnaren Sandberg på Littfest i Umeå

 

Andra böcker värda att lyfta fram är Paula Fox Förtvivlade människor, Sara Stridsbergs Beckomberga -Ode till min familj. Jag tyckte också att det var väldigt roligt att läsa Umeådebutanten Mikael Holmbergs Drömfaktorn, det är också det nystartade Umeåförlaget North Chapters första släpp. Det var härligt att få följa med och handla på Kii, gå över Gamla bron och festa på Scharinska och ta sig in på fiktiva reklambyråer staden. Nu under mina förkylningsveckor har jag plöjt populära "spänningssromaner" som Stalker av Lars Kepler, De underkända av Hjort/Rosenfeldt samt Offer utan ansikte av Stefan Anhem. Alla böcker som fått fina recensioner och ja, jag har läst till sent in på småtimmarna lätt besatt av att få veta hur det ska sluta. MEN nu orkar jag inte mer i den kategorin för ett tag; det är så många mord, så brutala och utstuderade, det är så mycket i absolut sista sekunden som den ensamme, som borde ha ringt efter förstärkning, räddas eller räddar någon. Det är skickligt hantverk men efter tre stycken kändes det som att jag varit på efterrättsbuffé och kombinerat för mycket fett, socker, mjöl och likör. det stod mig upp i halsen. Så nu har jag börjat läsa Svetlana Aleksijevitj, Kriget har inget kvinnligt ansikte, det blir en schysst kombo med kvällens Gör om mig!

 

Louise Bourgeoise på Moderna museet, Van Gogh museet i Amsterdam och Saris och mina elevers föreställning Tankar i tiden, i kursen Estetisk kommunikation. Otroligt vad elever kan skapa meningsfull konst och kultur tillsammans. Vi båda lärare var helt häpna över hur fin föreställningen blev och den enormt fina respons vi fick från dem som såg den. Tyvärr hade vi förställningsvecka precis när Umeå Europeiska filmfestival gick av stapeln, så jag missade det mesta där.

 

Agia Ana, även kallad Det stora blå, på Amorgos tillsammans med vännerna Maria och Klas, där delar av filmen med samma namn spelades in. Efter en vandring över berget i riktig grekhetta var det sagolikt att glida ner i det svalkande, knallblå Medelhaavet. Prokopius, stranden med kristallklart vatten på Naxos vär också en höjdare. För övrigt är det drömmar och framtida bad som vuxit fram i samband med att en bastu så sakteliga byggts upp i sommarstugan. Annars så är de där snabba, spontana, carpe diem-baden något jag gillar som till exempel Simsjön i Skövde som man kan hinna med mellan släktkalas och bilresor.

 

 

Att vi tog över sommarstugan i Bettnessand och de tillfällen när hela familjen varit samlad.

 

Jag gjorde en sån här lista för 2014 och även en för 2013