Svart Lucia - allas barn

 
Forsman och Bodenfors gör inkluderande, normkritisk och medveten reklam för Åhléns men för barnets och familjens säkerhet vill man inte längre ha med bilden
 
Med denna bild ville Åhléns tala om att allt man behöver inför Luciatåg finns hos dom. Man vill också göra det på ett inkluderande och fantasifullt sätt. Barn i Sverige har alla hudfärger. Barn i Luciatåg kommer från många olika länder och ser olika ut. Detta har tydligen retat en del som spridit hat och galla på nätet så till den grad att barnets familj har känt sig hotade och Åhléns har fått ta bort bilden, därför har jag anonymiserat den. För några år sedan var Astrid Cederlöf Sveriges Televisions Lucia, i sändningen som visades på Luciadagen. Många blev upprörda av att Sveriges officiella luciatåg skulle ha en svart Lucia. Astrid som är adopterad fick utstå fruktansvärda hot och påhopp. Måns Mosesson har gjort en mycket bra och prisbelönt dokumentär som heter just Svart Lucia, där han bland annat söker upp några av de värsta hatarna och låter dem möta Astrids känslor och upplevelser och de ber faktiskt så småningom om ursäkt. Det är en dokumentär väl värd att lyssna på.
 
Men det är ocks intressant och viktigt hur medierna skildrar detta, för en del har beskrivit det som en "folkstorm" mot den svarta lucian och så visar det sit att det rösrde sig om 100-200 inlägg på Åhléns facebooksida. Läs Brit Stakston om det.
 
Varifrån kommer hatet kan man undra? Om det var ditt barn, din systers barn eller om det var du?
 
I kursen Konstarterna och samhället har vi precis börjat med momentet Representation och normer. Där brukar jag alltid visa delar av och något helt avsnitt av Anita Sarkeesians Feminist Frequency så jag gläds alldeles särskilt åt att just hon i dagarna får ta emot Pingvinpriset som delas ut av affärsnätverket Klara."Hon får priset för sin kamp mot könsstereotyper i spelvärlden. En kamp som hon fortsatt föra trots en helt onaturlig mängd näthat och hot som riktats mot henne."
 
 
#1 - Sabina Engström

Varifrån kommer hatet frågar du. Undrar på det jag med. Även om det "bara" var 100-200 hatiska kommentarer, så är det 100-200 kommentarer för mycket. Jag följde detta på facebook och vart chockad över hur vissa människor uttryckte sig. Visst alla har rätt till sig åsikt, men man kanske inte ska uttrycka den så kraftigt alla gånger? Visst, det finns en 13-års gräns på Facebook, men det förekommer ändå att barn under 13 finns där. Och signalen som skickas ut till våra barn är att det inte är okej att "brytas ifrån normen".
Hur ska vi kunna fostra våra barn, hur ska skolan kunna lära barnen att ha egna åsikter, att våga vara, när samhället sedan bryter ner barnens självförtroende genom kommentarer som bilden ovanför fick?
Det visar hur lätt det är att sitta bakom en skärm och bara skriva, man tänker inte på att det skrivna ordet påverkar lika mycket som det sagda ordet. Kanske ännu mer eftersom det till och med är okända människor som kan kommentera.
Jag har läst insändare, debatter och reportage om nätmobbning, om hur oroade vi är för att mobbning inte enbart sker på skolan längre utan även finns med genom tekniken. Det kan ske via sms, samtal, inlägg på sociala medier som barnet medverkar i. Men med tanke på hur vi vuxna kommenterar och uttrycker oss, borde vi då vara förvånade över att nästa generation anser att de kan göra likadant?