Peak i bloggosfären

Ohhh shit, nog för att det snöar men nu ska jag bli proffsbloggare...
 
Jag är en stillsam amatörbloggare med mellan 10 och 40 unika besökare per dag i normala fall. Inlägg som Fanfar för fria fladderfittor  och Jubel i busken, har dragit 180 unika den dagen och lite extra de kommande dagarna, och andra inlägg med vågade teckningar eller sexanspelningar har gjort att kurvan stigit. Men nu helt plötsligt, häromdagen, så hade jag 1337 unika besökare!!! Jag antar att det beror på att jag hamnat på någon startsida genom något magiskt blogg.se-lotteri! Någon av er läsare som vet? 
Just den dagen var det nog verkligen inget allmängiltligt, sexigt eller roligt inlägg utan ganska internt för de lärare som är intresserade av estetiska ämnen så de som av en slump gick in på min blogg blev kanske avskräckta. 
 
Men jag fick ändå en tankeställare, efter första chocken; delvis på vilken som är min målgrupp och delvis vilket är mitt syfte. Jag har en agenda, för det mesta. Att skapa intresse och påvisa vikten av mediekunskap och estetiska ämnen, att propagera för feminism, antirasism, tolerans. Ett syfte är såklart att ha en arena för skrivande och egna bilder; att publicera sig och få respons. Jag tycker om att roa och oroa och målgruppen är ganska bred. Något som jag själv säger till mina elever att de inte får ha en för bred och odefinierad målgrupp, då är chansen att träffa rätt mindre, men den får jag ta här i mitt hobbyprojekt. Såvida inte besöksantalet fortsätter i denna SJUKA nivå, då får jag sadla om och bli proffsbloggare! Herregud så jag skulle teckna, måla och skulptera med orden...men vem skulle betala mig för det? Libresse invisible...nej knappast, de tiderna är sedan länge förbi, Inkontinensskydd eller Viagra, Försäkringsföretag för höftledsoperationer eller andelsgenheter på solkusten i Spanien?
 
Äsch, jag underdrev faktiskt, mycket ovanligt för att vara mig: Jag hittar ingen dag som understiger 20 unika besökare, FAKTISKT! Som vanligt så får ni gärna höra av er med vad ni vill ha MER av!
#1 - Anita

"ÄNTLIGEN HÄNDER DET!!"-känslan alltså!!! <3

Svar: Ja men visst! man liksom går och säger upp sig för man har et miljonkontrakt och får bara skriva, teckna och fota ett par år för att förgylla världen med sin klokhet och briljans.
MammaMedia