Böcker i oktober
Två aktuella
I bokcirkeln har vi precis läst och diskuterat den, enligt mig, lilla pärlan Förtvivlade människor av Paula Fox, en roman som kom ut 1970 av en författare som glömts bort, men lyfts fram igen såsom en av de stora skildrarna av den amerikanska medelklassen. Det är en berättelse om ett medelålder par, utan barn som bor i Brooklyn, där ett kattbett bllir en metafor för det förändrade samhället som tränger sig på. Om medelklassens hotade idyll, människor som pratar förbi varandra och inte vet hur man ska leva, nervigt och otroligt välformulerat. När (spoilervarning kanske...) kvinnan äntligen kommer iväg till det allmänna sjukhuset för att få hjälp med sitt kattbett, som varat, värkt och vittnat om andra brister, så beskriver Fox tiden i väntrummet så här:
"...Det luktade från jordnötsskalen och karamellpapperen som låg och skräpade överallt på golvet, det luktade trycksvärta och gamla tidningar, torrt och kväljande och med svag anstrykning av pissoar, det luktade svett från armhålor och skrev och ryggar och ansikten, svett som trängde sig fram och torkade i den livlösa luften, det luktade kläder - tvättmedel som hade satt sig i tyget slog vämjeligt ut i den varma sötaktiga luften och stack som taggar i näsborrarna - alla människokropparnas utsöndringar, en djurisk bouquet som flödade ut och torkade in och lämnade etfer sig en säregen och outplånlig stank av förtvivlan i rummet, som om kemiska ämnen förvandlades till ande i ett slags transsubstantiation."
Paula Fox är född 1923 och verkar vara i livet fortfarande. Jag ska försöka hitta fler titlar i alla fall. Läs recension i DN här
För övrigt läser jag lite i guideboken om Amsterdam och blir som vanligt IRRITERAD, varför skriver dom inte något om VART och HUR man kan BADA??? Sida upp och sida ner om hur man kan bo. Jag har hittills aldrig rest någonstans utan att ha boende bokat (utom på den tiden jag tågluffade eller då man tar in någonstans på vägen), och det gör vi oftast genom booking,com. Nej, jag får kanske förverkliga mitt drömjobb om att skriva reseguider för badälskare. Nåt jäkla badhus måste de väl ha i Amsterdam, eller nåt ställe att bada utomhus om man kommer under en varmare period.
Nu ligger Drömfaktorn av Mikael Holmberg på mitt nattduksbord, det är en roman som utspelar sig i Umeå, typ nu, med kvällar på Scharinska, shopping på Kii, godis inköpt på Sega Råttan etc. Det handlar om unga människor (och någon man i reklambranschen med 40-årskris) som går omkring på Umeås gator, framför allt Fredrika, som jobbar på reklambyrå och ska försöka bli vuxen, och det är skitroligt att läsa, faktiskt. Det är dessutom en lokal förläggares första bokutgivning, Anna Granlund, ger sig med eget förlag, i kast med att försöka ge norrländska berättare ett forum: North Chapter.Precis som med film är det roligt med böcker, som utspelar sig i landskap och trakter man känner igen och tydligare kan relatera till. Välskrivet och engagerande; en lättläst bladvändare med stark "hurskadetgåkänsla". Dessutom utspelar den sig verkligen i mina kvarter: IKSU Plus, öst på stan, konstnärligt campus, broarna över till Teg och Ön, Kii och innerstan, ja förresten, i Umeå finns väl inget annat än innerstan!
