#lärarnasfel

 

 

Vi sitter utmattade i vårt arbetsrum. Treornas betyg är påskrivna och många betyg har räddats i sista stund tack vare att vi jagat rätt på elever, ringt och väckt dom och på alla möjliga och omöjliga vis samlat in dokument som kan säkra ett betyg. En del elever är otroligt tacksamma för detta, några mest besvärade, andra missnöjda med betygsgraden. Varje år säger vi BESTÄMT, att vi tar inte emot något efter ett visst datum. men så vet man betydelsen av en gymnasieexamen, det pratas om det hela tiden, hur svårt det är att få jobb, att man får så mycket mindre ersättning, att det tar så lång tid att ta igen. Och så kanske man har haft en elev i tre år, man vill så himla gärna hjälpa, man vill så himla väl, man kan inte vara hård och konsekvent, man är så jäkla blödig... och kanske är det just därför man är lärare, för att man vill ge eleverna en bra chans, en sista chans...

Har man otur så kan föräldrar trycka på och tycka och då gäller det minsann att vara extremt väldokumenterad. (Men det händer också att föräldrar tackar för stöd och engagemang och det betyder så himla mycket. Tack alla ni som förstår det!)

 

Det är en oerhörd press, faktiskt. Men nu när vi sitter och pustar ut så visar Anita mig en Facebooksida som heter #lärarnas fel och där hittar vi allt mellan himmel och jord som vi alla kan skylla på våra lärare, för vi har väl alla haft åtminstone någon som kan ha kränkt oss, missat något vi gjort eller som vi hur som helst kan lägga skulden på. Vi skrattar och vi skrattar ännu mer när vi ser denna filmen, Besök från Skolinspektionen. Skratt föds ofta ur ångest och rädsla också ofta kopplat till igenkänning. Själv läser jag kursutvärderingarna nu och det är också ångest, rädsla och dessvärre en viss igenkänning; det är bara det att eleverna tycker väldigt OLIKA. En del är SUPERIRRITERADE, ja, med versaler, på att det är så stressigt och så kort tid för uppgifterna, andra tycker att det är SÅ DÅLIGT att man förlänger tiden för uppgifterna (något försök att tillämpa elevdemokrati och dialog) och flyttar deadline. Någon skriver tråkiga uppgifter andra skriver, faktiskt "jättespännande kurs". 

 

 

Jag tar på mig skulden, det mesta är mitt fel! Jag lindrar min ångest över detta med lite humor och ber om ursäkt för alla mina fel och brister.