Jag är förstelärare!

 Anne-Marie Körling peppar oss att fokusera på undervisning

 

Förstelärarreformens mål är att höja läraryrkets attraktivitet och att utveckla undervisningen. Om de som sökt och fått tjänst som sådan, får tid att fördjupa sig i skolutveckling utifrån definierade mål, problem och baserat på hur forskningen ser ut så hoppas man att skolan ska utvecklas och bli bättre. Chansen att anta en sådan utmaning och dessutom en löneökning med 5000 kronor i månaden kan såklart också öka läraryrkets attraktivitet. Osäkerheten kring vad som ska utvecklas, hur och på vilken tid har gjort att det hela kan ha upplevts som osäkert. De som inte är förstelärare kan känna sig mindre värda (5000 kr) och rädda för att åka på mer jobb när förstelärarna utvecklar sig själva. En annan risk är att man som vanligt fokuserar för mycket på personen, alltså att försteläraren är en bättre person, istället för att man koncentrerar sig på proffessionen och funktionen. 

 

Jag är en av Umeå Gymnasieskolas, UGS, förstelärare, vi är cirka 40-50 stycken, fördelade på tre av gymnasieskolorna; Dragonskolan, Fridhemsgymnasiet och Midgårdsskolan. Forslundagymnasiet har ännu inte fått några förstelärartjänster. Alla vi var på konferens i Sollefteå onsdag torsdag denna vecka, på Hallstabergets konferens och spa. UGS vision

Konferensen inleddes med att några av rektorerna hälsade oss välkomna, gymnasiechefen Nicklas Wallmark berättade om UGS vision som är att vara Sveriges bästa gymnasieskola 2020 och att ge till varje elev det som denne kommer att behöva för att bli kompetent i samhället och för att skapa och upprätthålla välstånd i världen.Sedan lämnades ordet över till Anne-Marie Körling, grundskollärare, föreläsare, coach, som arbetat på Skolinspektionen och skrivit böcker om pedagogik och läsning bland annat. Läs mer om henne här: korlingsord.se/ommig

 

Det viktigaste budskapet från henne när vi pratar skola och skolutveckling var att undvika just tidigare nämnda fokus på person. Vi måste lära oss att prata om UNDERVISNINGEN, där finns också tydligare redskap till professionaliseringen av vårt yrke. Det ska inte handla om hur vi ÄR utan hur vi omsätter läroplan och skollag till undervisning. Anne-Maries ethos var starkt då hon rest jorden runt och forskat om hur undervisning och utvecklandet av den ser ut i såväl Nya Zeeland, USA och hela Sverige.

 

Efter hennes föreläsning fick vi sitta i tvärgrupper och diskutera. En viss känsla av AA-möte infann sig och vi satte ganska genast ord på den. Vi var många som smugit lite med vår förstelärarroll..inte ska väl jag...? och bäst att tiga i Janteland och Vad tusan ska jag göra och till vilken nytta ska min insats utveckla skolan så att vi hamnar högre upp på det redan lutande tornet i Pisa. Samtalen och Anne-Maries peppning fick oss kanske att våga säga och känna: Jag är förstelärare och jag kan vara med och utveckla skolan så att den blir lite bättre för några. Det allra knivigaste är hur vi ska delge våra kollegor, som inte är förstelärare, våra erfarenheter så att de kan känna utvecklingens vindar och någon form av vinst. Anne-Marie pratade mycket om coachning och hur man ska samtala om undervisning. En av de metoder som visat sig vara framgångsrik för att förbättra skolan och elevernas resultat är kollegialt lärande, hur man på olika sätt delar med sig, är med på varandras lektioner och diskuterar hur man kan bli bättre på undervisning. Jag har själv haft turen att i mycket stor utsträckning jobba så, eftersom vi på medieprogrammet har delat kurser, gjort uppgifter ihop, samplanerat och bedömt och betygsatt tillsammans.

 

 

Anne-Marie hade förresten den mest söndelästa läroplan jag någonsin sett, den hade tappat färgen och var på väg att falla sönder i beståndsdelar, det  imponerade på mig (jag gick på den lätte) så när jag gick fram till min bokhylla och tog fram min starkt turkosblå, lite styva läroplan insåg jag att jag skulle kunna bli påkommen, som tur var fanns det några post-it-lappar på strategiska ställen men för lite mer ethos tänker jag mig att den kanske får åka med i vittvätten, fungera som liggunderlag och kanske skärbräda...eller  ska jag ta och repetera  läsningen med kladdiga fingrar och stryka under med penna som skapar kraftiga spår.

 

Jag är förstelärare och jag kan utveckla skolan! Frågor på det?