Utmattad av utmaningen

 

Jag vet inte vad som hände efter min pigga, entusiastiska utmaning i början av sommaren. En teckning om dagen, det kändes så bra, en lite prestigelös uppmaning att träna upp kopplingen mellan handen och hjärnan, lustfyllt och lätt. Jag höll igång i 25 dagar och trodde väl i min enfald att; NU jäklar är jag på gång, helt beroende av att teckna, kommer att bli GRYM! Men efter att jag gav upp har jag inte rört pennan, jag har ju knappt ens bloggat. Är till och med tvungen att återvinna en teckning för att få in något. Kameran ligger och samlar damm och till och med instagramkontot är halvt om halvt passivt. Jag drabbades kanske av någon sorts dokumentationsutmattningssyndrom, PUH!

 

Ändå är livet så annorlunda nu mot vad det varit. Mycket lugnare. Inga barn hemma, mindre stress, all tid i världen, egentligen, för att förverkliga sig själv och utmana sina talanger. Tänker att bloggandet kanske är överspelat, en era är slut...MEN vi får se hur det blir, kanske piggnar jag till och drar igång lite utmaningar igen. För trots utmattningen av utmaningen så var det himla härligt under tiden, varje dag- en teckning. Jag tänkte idag samla ihop dem i ett  kollage, men det belv så himla krångligt att spara dem från instagram. Som vanligt fastnade jag i teknikaliteter. Vi får se...