Lite melankoli


Skål för semestern!


Per, min man, är mitt bästa resesällskap och jag njuter av att vara på resa. Det är lagom svindyrt med frukost på Arlanda för två. Vilka hiskeliga hugg i reskassan det hade blivit om vi var alla, hela familjen, hela sammanhanget och meningen...Jag saknar att vara mamman, som tar med barnaskaran på äventyr ut i världen, den lilla och den stora. Att hitta en liten campingstuga på vägen, vid en badbar sjö, likaväl som att ta sig fram på en internationell flygplats, att visa vägar, bus och prata med främmande folk. Nu sitter Per och jag på Arlanda och det är några barn som skriker otröstligt. Det blir toppen att komma till Venedig utan barn. Man skulle bara oroa sig för att de skulle drunkna i kanalerna. Sanna, Viktor och Klara är kanske hemma allihop när vi kommer hem om några veckor.