Klädd i lånta fjädrar

 
 
 Kyrkbron mellan Umeå stads Kyrka och Teg cirka 1973
 
 
I många år har jag haft huset fyllt av tonåringar, ja i alla fall tre stycken, varav två flickor. En härlig tid, ett underbart rörig liv.  Ibland var det som ett kaotiskt tivoli av smink och kläder, cyklar och nycklar. En kurragömmalek, ett tjuv och polis eller ett öppet krig. Vem har tagit det och det och det och det, och: - Alltså mamma anklagar ALLTID oss när hon har slarvat bort sina grejer! Jag har till exempel ofta köpt fina, dyra, svarta strumpbyxor med lift up och hold in-funktioner, som jag letat som en galning inför något kalas som man var lite för sen till. Någon av döttrarna står där med lite trashigt repade och håliga svarta nylons under jeansshortsen...inte kan det väl...? -Jo men alltså, jag trodde inte att du ville ha dom, eller; -Men dom har ju legat där länge..jag skulle bara låna...- Åhh hur i h..vete har du lyckat göra sönder dom redan? Av med dom! - Va, har du mina favvotrosor under också?
 
Mest har det nog handlat om smink men också väldigt mycket om kläder. Ibland har mina kläder suttit på någon av döttrarnas kompisar när man träffat dom på stan. Ehhh, hej och hallå, snygg halsduk! Oftast ingen reaktion och ingen skam i kroppen. Hemma har det saknats mycket men det har också släpats hem från andra kompisar OCH deras mammor och pappor. Mitt ID mineralpuder med tillhörande borstar och annat dyrt "mammasmink"har jag hittat väl nerpackat i nessesärer, i resväskor, på väg långt bort från mitt hem på Sandbacka i Umeå. - Oj hoppsan, råkade det hamna där?
 
Man undrar hur man lyckats med sin uppfostran? Har man närt socialfall vid sin barm? Har de ingen koll på vad som är mitt och ditt och rätt och fel? Och dessutom verkar de ju inte ha någon som helst koll på vad som är helt och rent och hur man gör när man lagar något. HEJ OCH HALLÅ, man trashar sönder, klipper isär, tappar knappar och allt får bara vara som det är! Det är ingen ordning på någonting nuförtiden.
 
Döttrarna har varit hemma över jul och jag har i röran efteråt hittat ett par perfekta grå gubbyxor, precis ett sånt par som jag länge velat ha, men det är skitsvårt att hitta en sån modell som passar min kropp. De brukar vara för smala över lår och häck och alldeles för stora i midjan, så icket dessa, de är helt perfekta! Jag tar dom! Undrar vems de är, kanske stöter jag på Majas mamma, eller Julias mamma eller någon av tjejernas kompisar som äger mina nya favoritbyxor. Det SKITER jag i.Skamlöst! Man blir som man umgås!
 
 
 
Min mamma berättade förresten om hur hon var på väg hem en dag på 70-talet. Hon gick över kyrkbron i Umeå och mötte min kompis Lisa som hejade glatt. Mamma sade kanske hej, men lite mer avmätt, för Lisa stoltserade öppet med mammas fina , känsligt beiga mockajacka från Malungsboden. Jackan var nonchalant ihopsnörd med ett lappskärp och i halsen dekorerad med en palestinasjal. I den fint sydda fickan med både knapp och lock, låg säkert en dosa snus som kanske togs upp och stoppades ner med snusbruna fingrar.
 
Min pappa letade en gång under samma tid, (kanske ett par år tidigare eftersom jag gick på högstadiet) efter sin fina (ganska nya) flanellskjorta. Han kanske precis som jag letade sig galen. Men någon vecka senare kom jag stolt hem med mitt senaste alster från klädsömnadskursen, som jag då gick på Tegs Centralskola. Vi hade temat "gammalt blir till nytt" och jag hade helt enkelt tagit ut den fina, röd och grönrutiga flanellskjortan ur pappas garderob, tagit med den till skolan och sytt om den så att det blev en tajt 70-talsvariant som passade en smal fjortonårings kropp med nybörjarbröst.
-Men, vadå, sa kanske jag, brukar du använda den? Det var kanske inte bättre förr.
 
 
#1 - Anonym

Cissi
Alltid lika roligt att läsa dina inlägg. För det mesta har jag fått ha mina klädr i fred för barnen vad jag kan minnas nu. Din uppfinningsrikedom när det gäller ord är också obetalbar: "Nybörjarbröst" hur roligt som helst. Alltså ordet menar jag alltså ... öh huh .. typ kul liksom eh
Ha det gott uppe i Vinter-Sverige. Här möbleras och packas upp fortfarande. Stor kram! Paul

Svar: Kram från Göteborg!!!
MammaMedia