Boklådenostalgi

 

Efter gymnasium och ABF:s konstskola gjorde jag ett halvår som kyrkogårdsarbetare på Backens kyrkogård. Det var helt fantastiskt bra och nyttigt för kroppen och knoppen, hårt kroppsarbete, skit under naglarna, motorolja på händerna och en hjärna fri från plugg, kreativitets- , skaparkrav och läxor. Ett perfekt tillfälle att slappna av och kanske komma på vad som skulle hända sen. Tidiga morgnar med åtta kilometers cykeltur för att vara på plats klockan sju. Lunch från unikaboxen i baracken med grabbarna, som vi tegsbrudar kallade Grubberaggarna. Någon gång i september när jag gjorde en heldag med gräsklippning kom jag på vad jag ville jobba med, jag ville få jobb i bokhandel, det kom som en blixt från klar himmel eller möjligtvis upp från någon av  gravstenarna. På den tiden fanns Domus bokavdelning, Åkerbloms och Akademibokhandeln. När jag var yngre fanns även Hellspongs bok- och pappershandel.

 

Jag antar att jag skrev ihop nån form av CV, fast det inte hette så då och så begav jag mig i väg för att presentera mig för respektive boklådas personalansvarig. Jag kommer varken ihåg mitt besök på Åkerbloms eller Domus bokavdelning, kanske hann jag aldrig dit, för på Akademibokhandeln, uppe på universitetet, blev jag vänligt men förvånat bemött av chefen Harry Kvist. Det visade sig att de bara några dagar senare skulle gå ut med en annons där de sökte personal till en butik de skulle öppna på stan. Harry bad mig lämna in mina papper och så fick jag komma tillbaka senare för en längre intervju. Kyrkogårdsarbetet tog slut och jag fick jobb på Domus blomsteravdelning under tiden som jag låg i startgroparna för något mer litterärt.

 

En tidig morgon bland elegansnejlikor, alstromelia, sankt paula och begonior så ringde telefonen på avdelningen.

-Domus blomsteravdelning Cecilia.

-Ja, det var Harry, Harry Kvist, från Akademinbokhandeln.

-Jaha, flämt, aha, ehh Jaa?

-Ja!

-Ehh vad då ja?

-Jo, du är välkommen till krogen Krogen nästa tisdag, då är det personalfest!

-!!???

-Ja, du har fått jobbet!

Det var nämligen så att Akademibokhandeln var en del av URUB Universum Restauranger i Umeå AB, där ingick Krogen och restaurangerna och nöjesanläggningarna på Universum. Personal som kunde festa, kan man säga. Gamla umeåbor kommer säkert ihåg den välsminkade och högt friserade demonstratistanten Karin som brukade fresta Domus kunder med allehanda provsmakningar, henne överföll jag med lyckokramar så att frisyren höll på att rämna!

 

Vilken lycka att som tjugoåring få vara med och starta upp en helt ny affär. Jag fick till och med vara med och montera upp hyllorna. Där på Akademinbokhandeln på Skolgatan jobbade jag i ett och ett halvt år, med Lasse, Janne och Roger. Ibland fick jag vara uppe på Universum också och jobba med Harry, Barbro, Irene och Lars Selander. Jag fick ett heltidsjobb med heltidslön, rikskuponger och äta lunch ute på stan. Jag kunde flytta ihop med ett gäng kompisar i ett kollektiv på Hovrättsgatan.

Första sommaren på AK så höll butiken nere på stan öppet medan den uppe på Universum stängdes i samband med att studenterna gick på ledighet. Där hade de några backar med skivor till försäljning. Vi kom på att vi kunde ta ner dem till citybutiken under sommaren. Så blev Akademinbokhandeln City ett vattenhål för Umeås punkare och glamrockare. Lasse Gillén såg till att de coolaste skivorna kom in och spelades ibland högt till de kanske försiktiga lyrikvännernas förskräckelse. Ibland kanske de blev lite rädda för alla säkerhetsnålsföresedda, kängskodda ynglingar som hängde över vår röda disk, snackade bootlegs, spelningar, basgångar och soloinsatser.

 

Harry var suverän på att släppa in mig och ge mig ansvar så det dröjde inte länge förrän jag fick sitta med när säljarna kom från förlagen och man skulle bestämma vilka titlar man skulle ta in och hur många. När unge Albert Bonnier var där blev det så trevligt så han kom och bodde i vårt kollektiv istället för på sitt tråkiga hotell (Inget tjafs, bara vänskap).

 

Jag slutade på Akademibokhandeln för att jag kom in på Bildlärarutbildningen höstterminen 1980. Men kärleken till böcker är fortfarande stor och stark, både innehållet men också nästan lika  mycket formgivningen. Under de två bokreor jag hann vara med och arbeta med så samlade jag på mig enorma högar med böcker. Vi fick lägga undan böckerna i början av rean och köpa ut dem när det var halva reapriset, plus att personalrabatten som var ganska generös drogs av. Så när jag häromdagen strax efter sju på morgonen begav mig till Akademibokhandeln för att vara med på bokreastarten så kändes det fint och lite som en hyllning till den reella boklådan. Även om den nuvarande butiken inte ligger lika fint som den gamla, så är det ändå härlig stämning och skön personal, och tradition.

 

 

 Ett fantasktiskt bokreaminne var när en dam kom in och ville handla "mycke böcker" typ ett par hyllmeter. Jag frågade vad hon tyckte om och var intresserad av men fick inga bra svar. Så pekade hon på ett par hyllmeter med grönbeiga böcker i olika nyanser, textilbundna. -Vad är det där, det ser bra ut? -Det är ett helt band med tysk litteraturhistoria, läser ni tyska? Är intresserad av litteratur?

-Nej, men jag har renoverat och det ser ut att matcha soffgruppen!

Klart och betalt!