Glädje och putsad yta i december
Tecknat med blyerts först, sedan ifyllt med tuschpenna och mjuk akvarellpenna
Och frisyren är fixad av Ingela på Hårizont
Jag har egentligen huvudet fullt av MYCKET VIKTIGA, KLOKA OCH INTELLIGENTA inlägg, men jag hinner inte, orkar inte, ids inte, för decembermörkret stjäl kraften och formuleringsförmågan. Soffan lockar och drar med en magnetisk kraft på kvällarna. Först kulturnyheterna och hela nyhetsblocket, sedan ett eller två avsnitt av Homeland, sedan vill jag ägna den sista vakna halvtimman till läsning, jag håller nu på med Kristina Sandbergs Att föda ett barn.
Så istället för att själv formulera mig över angelägna ämnen så lever jag i ett passivt nyhetsknarkande och sedan ännu mer av fiction. Pepparkaksburken blir lättare och lättare för varje dag trots att kalasen inte har börjat än.
Jag har i alla fall varit och klippt mig, putsat min egen yta och tagit ett djupt tag i plånboken och som levande i denna selfiekultur så använder jag mig själv som utgångspunkt för mitt skapande, ännu ett självporträtt, denna gång efter frisörbesöket, nedanför är före. men som med foton styr man ju såklart själv hur intrycket förändras, genom val av vinkel, penna och komposition. Hur ego och ytligt det än kan tyckas vara så fyller själva tecknandet ett behov, jag blir nöjd av att göra en bild, ett par streck, någon sorts anteckning över livet i december 2014. Det är en sorts skapande glädje även om det inte blir så storstilat som man tänkt sig. Nu är det bara en vecka kvar till jullov, så med en något putsad yta ska jag kanske kunna hålla ihop även ett utmattat inre.
Tecknat med hård tuschstiftpenna med svart bläck som går att lavera med pensel och vatten, i brist därpå spott, eller te eller saft, haha, tycker ni att jag är äcklig? Det är okej, jag är ganska äcklig