Teknikfrustration-igen
Ny skärmbild på lånedatorn och jag kommer ingen vart...
Jag började mitt bloggande under namnet Mamma Media bland annat med inlägg som handlade om min konflikt med tekniken, mitt val av mobiltelefon och övrig teknik. Till exempel här inlägget Svårt att väja smart. Hjärtat i mitt skrivande handlar om medier, vad medier kommunicerar, hur vi tolkar det och vilken betydelse det har, för oss som individer och för samhället.
Som person och som medielärare hamnar jag dock ideligen i konflikt med sladdar, knappar, tangenter, koder, lösenord, manualer, inställningar, kommandon och funktioner. Jag lider delvis av dåligt tekniksjälvförtroende, delvis är det nog några delar som fattas i hjärnan. Kursen Digitalt skapande har gett mig några tusen nya gråa hår och ett nätverk av fina rynkor kring desperationsmusklerna i ansiktet. Det är ju helt andra nätverk man ska ha koll på och utveckla. Att KÖPA teknikbärande prylar ger mig om möjlig ännu mer ångest. Innan jag köpte min champagnefärgade ACER hängde jag i timmar för konsultation hos Sara, Kjell och Robin, Midgårdsskolans medietekniker. Jag hängde även hos försäljarna på Media Markt. Det värsta av allt är att jag inte vet VAD JAG SKA FRÅGA OM? Till slut blev det i alla fall ett köp. Tro det eller ej men nu har hårddisken kraschat!! det sa Sara, med en stöttande kommentar att det går på garantin....Hmmm, tänkte jag, om man har kvar kvittot kanske....hmmm...panik, leta, leta, leta...inte det! Men om man har handlat med kort och kan visa kontoutdrag så kanske...
Igår begav jag mig till Media Markt. De hittade så småningom transaktionen och gick med på att skicka iväg datorn på hälsohem, det skulle ta minst tre veckor. Under tiden fick jag låna en ersättningsdator. En bamsestor ACER Aspire 6930. När jag kom hem satte jag mig ner med den och tittade på den. Hur i helv--e startar man den? Jag hittade inget hål för nätsladden. Jag tryckte på allt som gick att trycka på men inget hände.
Jag drabbas av någon sorts brännande hjärnsmärta, känsla av oduglighet, och livets förgänglighet och meningslöshet hotar min annars ganska starka optimism. Dumt och tomt stirrar jag på den hårdsvartblanka otillgängliga produkten. Som tröst bestämde jag mig för att titta på ett torsdagsavsnitt av Go kväll (det är då de har Gör om mig), på SVT Play, på min skoldator som jag turligt nog tagit hem. Precis när det skulle avslöjas hur gästen så ut EFTER, så slutade nätverket fungera hemma.
FÖRE! Extrem cliffhanger! Hur ska det gå med frisyr, kläder och smink?
Så här nöjda ser frisören och stylisten ut men hur ser gästen ut? Ingen kontakt med nätverket!
Nu sitter jag faktiskt med the heavy ACER och bloggar, och har sett uplösningen på Gör om mig. Hålet för nätsladden fanns dumsnyggtdesignat i själva gångjärnet till locket! Och på något magiskt hackervis har jag lyckats koppla upp mig mot nätet. Jag har lyckats hitta till Netflix så jag hoppas kunna avluta denna kväll med ett eller ett par avsnitt av Breaking Bad. Jag lyckas däremot INTE ladda in de bilder jag tagit av skärmen under tiden jag har experimenterat. I morgon ska jag för sjuttioelfte gången i ordningen ta tag i att utöka mina Photoshopkunskaper. Lycka till, hojtar en ironisk liten dåligtsjälvförtroendeteknikjävul på min axel!
Så här blev det, och så här glad blev gästen. Visst är det väl magiskt med dessa före och efterbilder. Trots all min kunskap om hur man skapar dom så är det så förföriskt
Kvällen slutade dock i antiklimax. För när jag lyckats installera något nytt program eller tillägg för att kunna se Netflix så försvann ljudet från datorn.
Det enda jag fick se var menyn i Netflix
Idag tog jag med datorn till teknikerna på skolan igen. Det räckte med att ta in den i teknikerrummet för att allt skulle fungera igen. Tack igen Sara, Robin och Kjell!