Ljusare november med natur, konst och poesi
Fiji-Rhododendron vid Arboretum Norr
Det susar i öronen av antingen djup eller höjd.
Det är trycket från andra sidan väggen.
Det får varje faktum att sväva
och gör penseln stadig.
Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar...
Och väggen är en del av dig själv –
Man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.
Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.
En vacker dikt som min kollega läste upp för mig i klassrummet igår. Den känns lite som november och lite om hur man hanterar livet i stort. När och om livet känns tomt eller kanske bara vidöppet, så skänker mig konsten, kreativiteten och naturen mening. Poesi är jag inte så väldigt bra på, men ibland liksom sjunger det till i mig av någon dikt. Den här ger mig absolut lust att läsa mer, jag har en Tranströmersamling hemma.
Här har solen liksom ställt sig på lut mot vår lilla picknick vid Arboretum Norr...
...där vi också besöker den sköna Buddhaskulpturen 8 11 av Fredrik Wretman som från början bygger på en melakolisk sorg över det medieala bruset. Det är en del av Konstvägen sju älvar
Porlande och strömmande vatten ger också kraft, här har jag fotat Umeälven genom Notvarpsbron vid Klabböle Baggböle