Ofrivillig anusblekning?

 
 
 
Trogna läsare vet att jag går igång något ohyggligt på plastikkirurgi, fillers och ångestskapande skönhetsideal. Jag har skrivit om dessa frågor bland annat i följande inlägg; Fanfar för fria fladderfittor, Kuckelikuksugarläppar
Min ingång just nu är något krokig men vi får se om jag får ihop det. Jag tror att vi börjar med torsdagens utelåsning och så ska jag följa upp med en liten snabb lördagsstädning med en liten gnutta Klorin ( förlåt Naturskyddsföreningen).
 
I torsdags hade jag glömt hemmanyckeln och det var svinkallt. Medan jag väntade på att min man skulle komma hem och rädda mig så gjorde jag värmeladdande rörelseövningar samtidigt som jag läste Umeås andra gratistidning Totalt Umeå, under skenet från grannens brolampa. Hemma hos oss var det kallt och mörkt och dött.
"Vanligare med skönhetsoperation" är rubriken som lockar redan på första sidan. "Allt fler Umeåbor opererar sig- Antalet privata kliniker för plastikkirurgi har gått från noll till fyra" lyder den glada nyheten inne i tidningen som illustreras med två glada entreprenörer i branschen, Magnus Andersson och Göran Ståhlhult. De berättar att målgruppen främst är kvinnor mellan 22-70 år med en snittålder på 35 år.
-"De flesta är väldigt väl motiverade och det är något de gör för sin egen skull.."
Så dyker det upp igen, det eviga argumentet, att de gör det för sin egen skull. Som att marknadskrafterna och skönhetspressen inte hade med saken att göra. Att det är viktigare och viktigare att prestera på utseendearenan. Att vi blir mer och mer beroende av hur vi tror att andra ser på oss,, vilket i sin tur gör att vad vi ser av världen blir mindre och mindre viktigt.
 
Jag står där under brolampans sken och fryser samtidigt som hjärtklappningen ökar, kanske håller jag värmen lite bättre tack vare det. Jag är förbannad och indignerad och än värre blir det. Längre ner på sidan fördjupas ämnet genom att man låter två opererade kvinnor komma till tals, där är rubriken "En del har så förutfattade meningar". Nu är det tänkt att jag ska skämmas som dömer dessa kvinnor. Jag ska känna mig intolerant och känslokall, som om jag vore initiativtagare till polisens REVA-insats mot illegala flyktingar, ja ni hör på vilken nivå min upprördhet började röra sig. Kvinnorna berättar om hur tabu det är att tala om detta och att de själva inte berättat för sin omgivning, men trots det är de SÅ LYCKLIGA över sina nya kroppar och ansikten. Men när Ingrid, 68 berättar om hur hon tappade sitt ansikte efter att ha slutat med östrogen blev jag om möjligt ännu kallare.
-"Det var precis som hudkostymen tappade all spänst. Kinderna blev insjunkna och det började hänga under hakan..."
Usch, jag som äter hormontillskott men som väl bör sluta med det snart...tänk om detta händer mig! Då kanske jag smyger iväg till de glada entreprenörerna i hemlighet för att hänga tillbaka facet. Artikeln avslutas med ett citat från Lena (som naturligtvis heter något annat eftersom hon ger sig ut och pratar om detta skamliga och viktiga).
-" Tyvärr så är det väl den här känslan av hur negativt och dömande folk är contra de som gör plastikoperationer. Jag skulle önska att det blev mer legalt, säger Lena." Som om det handlade om att vi måste prata om incest, mobbning eller ätstörningar.
 
Det är klart att det gynnar Totalt Umeå om fler plastikkirurgifirmor vill annonsera i tidningen. Det är klart att marknaden klappar händer ju mer missnöjda vi är eftersom vi kompenserar det med att konsumera mera.
Min fascination och fasa över detta ämne kanske helt och hållet baserar sig på min rädsla att tappa ansiktet. Men jag tycker att man kan vara lite mindre okritisk. Prisbilden för operationerna som görs här i Umeå rör sig mellan 5000 till drygt 50 000 kronor. Man kanske kan jämföra vad man kan göra med dessa summor pengar istället. Man kanske borde lyfta en kritisk fråga och knacka hål på det eviga svaret, -Jag gör det bara för min egen skull!
 
Men hur var det nu med de ädlare delarna och den ofrivilliga anusblekningen. Det ska ju också vara ett ingrepp man gör för sin egen skull, ett mycket populärt sådant om man studerar ingreppsstatisktiken. Hur i hela fridens dagar kan man få för sig att göra ett sånt ingrepp? Inte ens om man tänker sig en framtid som porrfilmsskådis tycker jag att det är relevant. Och själv är jag alldeles för ovig för att njuta av ett blekt rövhål, inte ens med handspegel tror jag kunna vrida mig såpass att jag kan sola mig i glansen av vitögat istället för brunögat. Trots detta höll det kanske på att hända igår.
 
Jag gjorde en snabbstädning på toan som avslutades med en rejäl skvätt Klorin i toalettskålen. Efter en lång skidtur kastade jag mig, oerhört skitnödig in på toa och insåg precis innan tyngdlagen var oåterkallelig att jag höll på att framkalla en ofrivillig blekning, vad som hade hänt med de andra delarna av underlivet vågar jag inte ens tänka på. Jag hann precis kasta ner en bädd av papper som bajsuppfångare för att hindra det stora blekande plasket och klarade mig denna gång, och därmed föddes idén till detta inlägg. Bilden får komma senare, jag vet inte riktigt vad jag ska illustrera med...?
 
OBS! För känsliga personer som kan ha upprörts över detta inlägg så kan jag informera om att det var inte Klorin, det var ett mer miljövänligt alterantiv som heter Javex, de rengörande ingridienserna är biologiskt nedbrytbara, men den blekande effekten kvarstår, och flaskan skall återvinnas!
 
Och för er som har stirrat nog på era rövhål kan följande fråga från Yoko Ono, kännas aktuell;