Väv av betydelse och mening i stadens hjärta
Hoppfullt reser den sig ur Umeås kajstrand- Väven, flera rum med utsikt
Ett bibliotek står som symbol för samlad kunskap och erfarenhet, förståelse och samband. För staden och dess medborgare är det en viktig samlingsplats men också en symbol för stadens vilja och ambition. Jag är oerhört glad över att biblioteket får den absolut finaste platsen i vår stad och att de som arbetar på biblioteket ges möjlighet att utveckla och förnya, likväl som deras uppgifter är att samla och bevara. De får nya rum, ny luft, ny teknik och förhoppningsvis nya idéer, till hur deras skatter ska nå ut till flera. Zlatan och Petter gör en viktig insats för unga människors läsande, men utan bibliotekariernas kunskaper kommer vi inte så långt.
Jag stöter på en delegation från biblioteket som funderar på hur de ska planera inför flytten.
Nog är de förväntansfulla...
...och nog är det en väv av trappor, gångar, rum , våningar och fönster
...och nya perspektiv på staden
Där, i Tullkammaren, gick jag min treåriga bildlärarutbildning, och där låg också Radio Västerbotten på den tiden.
Maria Olsson, arkitekt på White,till höger, ska svara på bibliotekspersonalens frågor, just här på bilden verkar det som att de funderar på hur mycket jobb det ska bli, innan de äntligen får flytta in i sina nya lokaler. Men Maria ger svar, och hopp och optimism. Hon kan sin väv in i minsta fog.
Det ska bli grymt spännande att se hur det ser ut inuti, och när huset är fullt med verksamhet och folk. Jag är inte ett dugg skeptisk, jag tycker att det är underbart när det händer saker, när det byggs och när det rör på sig. Jag har svårt att förstå allt gnäll och all klagan. Samma människor som beklagar sig åker säkert till Eiffeltornet och Centre George Pompidou i Paris, till Akropolis i Aten, till Tate Modern i London och till Kulturhuset i Stockholm. Byggnader som betyder mycket har ofta varit ifrågasatta. Det kan nog vara så att det tar tid innan det är klart med vilken verksamhet som ska fylla huset exakt och med finasiering. Men låt det ta tid, låt saker ske och utveckling utvecklas. Kanske kommer det också att gå en buss fram till någon av de många entréerna så att de som inte kan ta sig från Vasaplan till Väven kommer fram till slut.
Jag drömmer fortfarande om ett bad nere vid älven, träbassänger med vatten som strömmar igenom och bryggor med stegar. Kanske några snygga badhytter och minst en bastu. För kultur och bad är det bästa för mig (förutom mat förstås).
PS! För den som ifrågasätter placeringen av Umeås hjärta till älvstranden så kan jag tillägga att jag är uppvuxen på Teg så för mig är det liksom mer centralt än Vasaplan. Jag kan allt se mig sitta på någon av terasserna eller kaféerna i väven och nostalgiskt blicka ut över min ungdoms Teg, kanske hittar jag någon lämplig 70-tals roman att läsa medan jag njuter.