Mera mellandagar
Årets fantastiska gran har knappt börjat barra ännu, men nejlikeapelsinerna har börjat skrumpna och mögla i sina röda band. Chokladkartongerna ligger utspridda med sisådär lockande godbitar kvar, några udda glöggslattar står i flaskor och i kylen kan man säkert göra lite ludna fynd från julbordet, som inte längre lockar. Ifjol såg det ut så här utanför knuten:
Jag älskar solens spel mot slanka tallars stammar sommar som vinter
Då lockade skidspåret varje dag, men tankarna gick också ofta till döden, eftersom goda vännen Britt-Marie gick bort i december ifjol. Nu är det helt snöfritt och det är trist, men å andra sidan så håller sig döden borta, usch, jag kan knappt skriva detta, tror att det kanske kan straffa sig, knackar mig tre gånger tre i huvudet. Hela fjolårets inlägg om mellandagarna och döden kan du läsa här: Och allt går på som vanligt.
Mellandagarna ägnas åt läsning och korsord. Jag måste ut och flänga lite och träna medan Per, min man älskar att fokusera helt på läsning, skrivande och korsord. Jag blir så rastlös. Men jag har verkligen haft en bloggpaus, har knappt haft några skrivimpulser alls och dessutom har jag fortfarande riktigt besvärligt med min musarm eller kanske mer korrekt diagnos är tennisarmbåge, trots att jag verklgien inte spelat tennis på flera år. Men jag ser att jag har läsare ändå, det är roligt och spännande och ibland kan jag allt undra vilka ni är. En dag träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan på ICA Kvantum. Vi stod mid mjölkdisken och småpratade om vad som hänt de senaste 35 åren, då han liksom tog ett par steg bakåt och tittade på mig och sa: - Jag måste säga att du har en fruktansvärt god känsla för hur du ser ut!
Först fattade jag inte riktigt men sen talade han om att han läste min blogg och tyckte att jag var bra på att fånga hur jag ser ut i mina teckningar. KUL! Men inte trodde jag att han läste MammaMedia. För de flesta läsare är nog mina gamla elever och mina kompisar. Kära läsare, vilka ni än är, hör gärna av er, tipsa gärna om vad ni vill ha mer av!
Jag tänker att jag ska skriva en årets- bästa- lista i morgon, för jag gillar det där summerandet. Men vid en första genombläddring av kalendern så kan jag se att en av höjdpunkterna 2013 var den 13 maj då sonen Viktor landade på Landvetter och blev mottagen av systrarna och goda, goda vännen Marie. Puh!
Ett underbart mms som Marie skickade på syskonkramen på Landvetter
Samma dag som jag hade fördelsedagsfest kom sonen så änltigen hem till oss i Umeå
Att käre kollegan Paul har gått i pension och nu flyttat till Helsingborg är också en viktig händelse
Mera mellandagar finns det kvar, med tid för läsning och träning och jag hoppas innerligt att det kommer snö, men ännu mer innerligt att ingen måste dö. Kram så länge! Och hör gärna av er, trots att jag vet att det ibland känns lite krångligt att kommentera och fylla i alla tråkiga fält man ska för att kunna skicka sin kommentar.