Photoshop, mardrömmen fortsätter

 
Fredagen är äntligen här, den dagen som jag har avsatt hela dagen för att arbeta med Photoshopövningar. Jag skulle ta det lugnt, tro på mig själv, ta det steg för steg, läsa instruktioner och stänga av allt annat. Kommer hit, andas lugnt, kör positiva affirmationer à la Mia Törnblom och sätter mig. Hmmm, hur gör jag för att både ha instruktioner, Klickdataskolan och Photoshop öppet samtidigt? Hmmmm det fixar sig säkert...Jag tror på mig själv! Jag kan detta! Hur kommer jag nu in på Klickdata...aj hoppsan lösenordet fungerar inte, nänä, men det får vi kolla upp hur vi löser...hmmmlalala, begär nytt, OKEJ! Starta om. Rita porträtt med ritverktyget och olika färger. Rita, rita, kan inte byta färger, kan inte markera. Dokumentet försvinner?
ANITAAAAAA!!!!!! HJÄLP!!!!!
-Men du ritar ju med vektorgrafikredskapen, det ska du inte göra, och oj, så pixligt det är, du måste ställa in rätt värden när du börjar med dokumentet. Gör så här, och så här och så här, förklarar hon milt sammanbitet, medan jag svär och skriker. Det måste vara som att tala om för någon som sitter och svär över att hon inte kan svänga med bilen när hon inte ens startat motorn med nyckeln. Herregud sådana oceaner av kunskap hon innefattar den kvinnan. Läs hennes blogg här anitabjohansson
 
När jag ska fortsätta så ringer studievägledaren och berättar att en ny tjej ska börja i klassen som jag är elevhandledare för. Tjejen och hennes mamma var på skolan.
-Jag kommer genast, säger jag såklart, och rusar dit och så gick det 40 minuter som var enkla, trevliga, så jag kände mig helt trygg och säker i  in yrkesroll. Tack och adjö, välkommen tillbaka på måndag. Sedan var det planeringsmöte i över en timme med min kollega. Nu är det dags att sluta för veckan. Jag har gjort ett ganska talande självporträtt men jag vet inte hur jag ska skohorna in det i rätt inlämningsmapp eller i rätt format. Allt liksom bara försvinner för mig.
 
Men visst är jag fantastisk, jag kan, jag bestämmer själv hur bra jag är, jag känner Photoshop komma till mig, till kroppen, hjärnan och rätt och klokt ut i mina fingrar. NOT!
 
Förresten så var Per och jag på KINO klubben igår och såg Snön på Kilimanjaro. Den var mycket bra och efteråt så kom lix Per och jag trea i filmquiset!!! Den känslan ska jag suga på.
 
Kram och trevlig helg på er!
#1 - paul

Cissi

Din bild är ju råhäftig! Du kan, du vill, du kommer att fixa det med bravur

#2 - Anita BJ

Hahaha!! Ja vad ska man säga, det du saknar i datorkunskaper har du tusenfallt av i annat kära, kära Cicci :) Och som Paul tycker jag porträttet var skitcoolt, du har lätt fångat stämningen som rådde vid just ditt skrivbord! Många kramar/Anita

Svar: Bästa ni!!!!!
MammaMedia