Upplevelser med Apollo, turistfälla eller värt?
" I ett naturreservat i östra Goa på gränsen till Karnataka dånar ett av Indiens högsta vattenfall ner och bildar en sjö, som är som gjord för ett svalkande dopp. Vi åker den första sträckan med buss som sedan byts ut mot naturreservatets jeepar. Efter en häftig åktur och en kort promenad är vi slutligen framme vid vattenfallet. Till lunch serveras en läcker goansk buffé. "
Så lydet texten för Apollos utflykt till Dudhsagar vattenfall. Det kostar cirka 320 kronor per person. Jag tyckte att det verkade vara "värt". I vanliga fall brukar utflykter i researrangörens regi vara väldigt dyra, dessutom kan jag tycka att man ska utforska själv och inte följa mainstreamturistströmmen och bussas omkring och fraktas runt som en fårskock. Detta har kanske resulterat i att jag missat massa spännande platser och evenemang som resebyråer och personal har utvecklat under flera år. Om man är lite mer världsvan och cool så kan man dock oftast fixa sin egen utflykt, friare och till en billigare penning.
I alla fall så bokar jag denna utflykt för hela familjen och vi blir upphämtade av en buss tidigt på morgonen. Efter ett par dagar på stranden så är det spännande att åka igenom Goa. Ibland är gatorna så smala att man är helt övertygad om att både människor, affärsbaracker och gatustånd ska ryka med när bussen kränger sig fram. Kor, fattiga barn som tigger, galet mycket skräp och julstjärnor, tomtar och kilometervis med glittergirlanger i alla färger, i träd och hus. Väl framme vid naturreservatet känner vi oss definitivt som den där fårskocken, när vi ska byta från buss till jeep. Håll ihop, ställ er i kö till toan, köp inget av försäljarna, placera er fem eller fyra i varje jeep etc. Det var nästan 40 grader varmt och lite ansträngt.
Kisskö tillsammans med helig ko
Vår chaufför heter Bindes, han är 23 år och har jobbat där sedan han var 14 år. Han sparar all dricks för att finasiera sina studier till dataingenjör. Han är jättetrevlig, rolig och berättar om allt vi åker förbi. Färden är enormt skumpig och hisnande.
Indiana Jones, här kommer vi i våran jeep, akta krokodilerna!
När vi kliver av för att gå den sista biten till vattenfallet får vi sällskap av jättefina apor.
En lite småpilsk släkting
Vi är så fascinerade av dem så att vi blir överraskade när vi passerar en krök, kommer upp för en backe och ser det fantastiska vattenfallet och den inbjudande badplatsen.
Eftersom det är jul- och nyåerhelg så är det många indier på semester. Här i sjön vid fallet.
"Barnen" Holm har hoppat i det svalkande vattnet, jag kommer snabbt efter, ska bara fota först.
Ett drömbad på en gudomligt vacker plats
Du, Per, kan du säga mig när smakar en King Fisher bäst?
-Varje gång!
Här visar Klara Bindes bilder på hur det ser ut hemma när det är snö
Här stannar vår chaufför för att vi ska få köpa Feni, det lokala brännvinet som ofta görs på cashewnötter, men vi får lukta och bestämmer oss för att avstå.
Här är den goanska buffén uppddukad vid en kryddplantage. Vi äter på palmbladstallrikar och det är gott och kryddstarkt!!!
Dans och sång av vackert klädda kvinnor
Utflykten hittills var verkligen värd tiden och pengen men sedan blev vi fast i en rejäl turistfälla. När det var dags att släppa av resenärerna vid respektive hotell så låg vårt sist. Först Candolim, sedan Calangute därefter Baga. Det visade sig att det var en tredagarsfestival i Candolim och Calangute och vi blev fast i bussen nästan tre timmar när den skulle ta sig fram och tillbaka för att släppa gäster vid dessa festplatser. Alla indier på samma gång på moppar, motorcyklar, vespor, bilar och till fots, alla tutande och hojtande. Det var varmt och luften och lungorna blev mer och mer koldioxidförgiftade samtidigt som vattenransonen tagit slut. PUH!
Så när jag sa att jag anmält hela gänget till en ny utflykt så fick jag kämpa för att den skulle bli verklighet. Mer om det snart i ett inlägg om Djungelboken.