Kreativ kommunikation för Amnesty


Här en halvkarikatyr av Peter Viksten från byrån 200% 


Hur ska man göra för att elever och kanske personal på Midgårdsskolan ska bli, eller vilja bli medlemmar i Amnesty International?
I måndags var Peter Viksten från byrån 200% här på skolan och gästföreläste för våra elever i kursen estetisk kommunikation. Han är grymt cool, ödmjuk och kreativ. Det är säkert fjärde eller femte gången vi har honom som föreläsare. Läs mer om honom och hans föreläsningar här. Våra elever får del av samma kunskap som en del elever på Forsbergs, Berghs School of communication och Beckmans får. Denna gång är det upptakten till en uppgift som eleverna ska göra. De ska göra en kampanj för att fler ungdomar på Midgårdsskolan ska bli, eller vilja bli medlemmar i Amnesty. Jag har skrivit om Amnesty tidigare i ett upprört inlägg om dödsstraff här.

För mig tog det ungefär tio år från det att jag visste att organsiationen fanns, tills jag faktiskt blev betalande medlem för kanske 20 år sedan. För mig handlade det mycket om att jag ville vara en sån person som är med och försöker påverka. Jag vill vara god och solidarisk. Grunden till det är bland annat Hasse och Tages engagemang i organisationen, min fascination för filmer och böcker som handlade om solidaritet och folkens kamp i länder med diktatur och min uppväxt i ett demonstrerande, solidariskt Umeå. Hur ska våra elever med hjälp av estetisk kommunikation nå ut med budskapet?

Rosbilderna är från en tidigare Amnestykampanj mot könsstympning som jag tycker är väldigt stark. Rosorna får stå som en metafor för kvinnans könsorgan och vid en första anblick ser vi bara extrema närbilder på väldigt vackra rosor. Men någon har gjort våld på det vackra, unika som naturen har skapat. Det är något som är fel, väldigt fel, och vi bjuds in att vara med och hjälpa till, så att det inte händer igen och igen och igen. Man använder sig helt klart av estetisk kommunikation för att dra in oss i problemet och få oss att vilja göra något åt det.





Det blir spännande att ta del av elevernas redovisningar så småningom.