Final på första skolveckan och film med lokal begåvning

Första skolveckan med elever är nu avklarad. Jag har gått omkring på skolan med öron stora som tekoppar och tjuvlyssnat allt jag kunnat.
-Alltså, fattar ni, att nu är vi Midgårdare?
-Ja, det känns helt otroligt!
-Men tänk då på onsdag, när alla tvåor och treor också kommer.
Sagt av tre ettor i korridoren.

-Alltså alla lärarna ba, prata med oss om ni har nåra problem!
-Ja, å alla ba lämna ut sina telefonnummer!
Sagt av några ettor i kafeterian.

-Men vi fick ju ha värsta lektionen redan idag, första dagen!
-Ja, mina kompisar på Minerva, blev bara uppropade och fick dra sen.
-Ja å nu är klockan redan två å vi ska ha massa typ, kontaktövningar.
Sagt av ett gäng ettor på uppropsdagen.

Skolan är full av nya människor, nya liv och familjer. Det är helt sjukt spännande!

I dagarna har filmen Jag saknar dig, premiär. Gå och se den! Den har fått lite ljum kritik tycker jag, lite medel sådär. Det mesta recencenterna har vänt sig emot är att den är lite dialogtyngd. Själv såg jag filmen på förhandspremiär på Göteborgs filmfestival. Där fick den bland annat pris för Bästa nordiska film. Och ärligt talat, film är bäst på festival. Då får man ofta en introduktion av regissör, producent eller någon på annat sätt involverad. Man kanske får möta skådespelare som berättar något. Det gör att jag tyckte jättemycket om filmen. Men det finns också verkligen en äkta känska av att någon, flickan som mist sin syster, vill berätta något, något som är livsviktigt. En berättelse om den ofattbara smärtan, sorgen och saknaden. Men också om livsglädjen och kraften som kan rymmas i livet självt. Den berättarviljan ursäktar väldigt mycket för mig.


På plats i Göteborg fanns regissören Anders Grönros och huvudrollsinnehavarna Hanna och Erika Midfjäll. En viktig biroll i filmen spelas av Alva From som har gått teaterprogrammet här på Midgårdsskolan. Hon gör det superbra. Biografen Draken var fylld till sista stolen och det snöts och hulkades, och applåderna efteråt var varma. Filmen är baserad på en bok som Peter Pohl har skrivit tillsammans med Kinna Ghiet, vars berättesle detta är, från grunden. Den boken är också helt fantastiskt engagerande.

Igår efter (den nyinförda torsdagsstädningen) blev det soffläge och filmtime. Vi såg Matteo Garrones filmatisering av den modige författaren Roberto Savianos bok Gomorra. Den handlar om hur makt, pengar och förtryck styr i Neapel. Camorran styr och har tagit sig in i så många legala verksamheter att det verkar omöjligt att skilja det ena från det andra. En lång (132 min) men oerhört angelägen film.




Boken har jag inte läst, men jag har hört från dem som läst den att man börjar fundera över både sina konsumtionsvanor och vart man vill resa på semester.

Ja, sanrt tror jag att MammaMedia Återkomsten ska fira ettårsjubileum. Jag funderar på om jag ska jobba vidare med fredagsfräckisar, teckningar, vardagslyx eller om jag ska försöka blir mer intlerkllektue...kan inte ens stava till ordet....intel...Helt ärligt har jag tagit en paus för att slå up ordet i SAOL: Intellektuell. Två L på två ställen. BASTA.

Trevlig helg